Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tid är ibland pengar - pengar är aldrig tid

Annons

I vårt samhälle finns det de som ser fram emot måndagarna, de som har ett lönearbete de trivs med. De som känner att arbetsuppgifterna verkligen utvecklar dem som människor och tycker att arbetet erbjuder nya spännande äventyr, de som har möjligheten att få betalt för att göra det de ändå skulle ha gjort på fritiden.

I vårt samhälle finns de som tvingas att dagligen lägga ner tid och engagemang på olika arbetsuppgifter som de upplever som totalt meningslösa, uppgifter som de aldrig skulle kunna tänka sig att göra om de inte visste att de skulle få lön för sin insats. Lönen som gör det möjligt att sätta mat på bordet, kläder på kroppen och att ha det lite trevligt ibland, med andra ord att få pengar nog för att överleva.

I vårt samhälle säger ofta politiker eller de som köper tid och engagemang att ingen är tvingad att ta ett jobb, men samtidigt erkänns det att människor har helt olika förutsättningar.

Om man inte föds med ett familjeföretag eller inte har den lyckan att ha drabbats av tillräcklig entreprenörsanda för att starta eget, då har man inte fler valmöjligheter än att antingen sälja sin tid och engagemang till ett företag eller vara arbetslös. Blir man arbetslös så vet de flesta att det lätt kan bli långtråkigt och lite ensamt.

I vårt samhälle är skolan en plats där man redan från lågstadiet dikterar och beordrar elever vad som ska sägas och göras. Man får tidsscheman och mallar för alla de uppgifter man måste prestera för att bli godkänd, detsamma gäller sedan för arbetslivet där dock betygen för godkännande bytts ut mot pengar. Jag vill hävda att kraven och tvånget kan ha en hämmande effekt på våra spontana känslor, känsloyttringar och förmåga till initiativ baserat på dessa personliga känslor. Detta märks genom den brist på initiativ som många kan känna vid arbetslöshet eller vid en längre ledighet.

Jag anser att det samhälle vi i dag bygger är ett samhälle där många tvingas slösa bort sina 29220 dagar.

Det är inte rätt att de mindre lyckligt lottade ska tvingas sälja bort sina liv. I stället borde alla få möjlighet att arbeta med vad man upplever som utvecklande och att vi tillsammans delar på de tråkiga och monotona arbeten som ingen vill utföra. Detta tror jag skulle vara möjligt i ett mer demokratiskt samhälle där människors möjlighet att bestämma och utveckla samhället går före tankar om vad som ger mest ekonomisk profit.

DANIEL TANSE DANIEL TANSE ÄR MILJÖPARTIST OCH FALUBO SOM FÖR NÄRVARANDE STUDERAR U-LANDS- KUNSKAP PÅ UNIVERSITET I LUND. VAD DET GÄLLER DEN POLITISKA INRIKTNINGEN, ÄR HAN ENGAGERAD FÖR ATT AVSKAFFA VARDAGEN

Mer läsning

Annons