Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tävlingsmomentet nedtonat i ämnet hälsa och idrott

Annons

Widar Anderssons inlägg tar upp viktiga frågor kring hur skolan kan samarbeta med föreningslivet, och på flera punkter är vi överens.

Men som företrädare för ämnet idrott och hälsa vid Högskolan Dalarna känner vi att det är viktigt att bemöta Widars inlägg då det innehåller felaktigheter avseende idrottsundervisningens innehåll och syfte. Widar Andersson gör ett misstag när han likställer skolans undervisning i idrott och hälsa med träning och tävling.

Undervisningen i idrott och hälsa vid grundskolan syftar till att ge varje elev en grund för att senare i livet på egen hand ta ansvar för sin hälsa och fysiska träning.

I fokus står social gemenskap, rörelseglädje, kunskaper om sin kropp och hälsofrågor.

Målen med undervisningen finns formulerade i läroplanen för grundskolan 1994 och är de styrdokument som ligger till grund för hur undervisningen sedan utformas. Som exempel kan nämnas att undervisningen i idrott och hälsa ska sträva efter att eleven

... utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild

...utvecklar sin rörelseförmåga och fördjupar sina kunskaper om hur den egna kroppen fungerar

...utvecklar kunskap om vad som främjar hälsa

...utvecklar förmågan att organisera och leda aktiviteter

...får inblickar i idrottens och friluftslivets historia samt lär känna olika former av lekar, danser och idrottsformer i olika kulturer

...utvecklar kunskaper om handlande i nöd och katastrofsituationer

Innehållet i undervisningen i idrott och hälsa väljs i dag utifrån de mål som finns och varje aktivitet kan ses som ett medel att nå målet. Tävlingsmomentet nedtonas till förmån för aktiviteter med större inriktning mot lek och rörelseglädje.

Som föreningsaktiva människor vet vi att det finns mycket kompetens ute i föreningslivet, men man kan inte lägga det ansvaret, det som utbildade lärare i idrott och hälsa är anställda för att göra, på idrottsföreningar som bärs upp av ideella krafter.

Avslutningsvis så tycker vi självklart att ett gott samarbete med föreningslivet är viktigt. I detta samarbete bör den kompetens som alla lärare i idrott och hälsa har tas till vara. Föreningarnas arbete kan aldrig ersätta den kunskap eleverna får i skolans idrott- och hälsaundervisning.

SOLVEIG AHLIN

Mer läsning

Annons