Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tappa inte EU-frågorna under årets valkäbbel

Annons

Opinionsundersökningar i Nederländerna och Frankrike visar att demokratifrågan var ett av de viktigaste skälen för ett nej. Och det handlar inte om okunskap för valet i de båda länderna föregicks av en livlig debatt.

Centralisterna i Bryssel försöker bortförklara nej-segern i de båda länderna med att det är en allmän missnöjesyttring och inte kan tolkas som att medborgarna är kritiska till den försvagning av demokratin, som den nya grundlagen innebär.

Margot Wallström vill gå den mjuka linjen och med propaganda få medborgarna med på den nya grundlagen. Välregisserade PR-projekt ska få oss att inse finessen med maktkoncentration till Bryssel. Projektet kallas plan D: Demokrati, dialog och debatt.

Tanken att demokrati inte kan kommenderas fram utan mår bäst av att byggas underifrån har aldrig slagit eliten i Bryssel.

Den tankepaus som nu råder används av makteliten för att hitta ett sätt att få igenom den nya grundlagen utan justeringar. Det sker under största möjliga tystnad. Det gäller även Sverige. Vad är det då för fel med den nya grundlagen?

Svaret är att det handlar om demokrati och rätten att kunna fatta egna beslut i de nationella parlamenten. Redan med gällande grundlag är det fullt möjligt för byråkratin i Bryssel att kringgå denna grundprincip. Detta beror på att regelverket är otydligt skrivet vad gäller avgränsningen för EU:s maktbefogenheter.

Om man ändå vill ha ett EU så måste hela arbetet med EU:s konstitution tas om från början. Där ska ett för alla medlemsländer acceptabelt förslag läggas med angivande av de grundläggande spelreglerna och inte minst så ska tydliga gränser sättas för EU:s befogenheter. Det ska inte finnas några kryphål.

Ju fler länder som ansluts till EU desto svårare blir det att jämka ihop alla särintressen. För att lösa den knuten behövs en ny modell för samarbete, som möjliggör integration utan att skapa konflikter. Den hittills enda kända modellen som klarat detta kallas flexibel integration.

Utmärkande för denna samarbetsform är att den bygger på enhällighet när det gäller deltagandet med överstatlighet för dem som väljer detta. För andra står dörren öppen men är inte tvingande. Samarbetet är frivilligt och de som känner tveksamhet kan vänta och se. Det ska vara möjligt att permanent stå utanför.

Modellen känner bara vinnare, ingen förlorar. De olika ländernas olikartade önskemål respekteras samtidigt som viljan till samarbete tillvaratas.

När arbetet med en helt ny grundlag för EU påbörjas bör man koncentrera sig till kärnfrågorna. Dit hör inte jordbruks- och regionstöden. Dessa två områden drar nästan 80 procent av EU:s budget om 800 miljarder kronor. Om dessa områden återförs till nationell nivå kan den ofantliga byråkratin i Bryssel bantas rejält. Det är nödvändigt om inte annat så för kontrollmöjligheternas skull.

Nu går vi in i 2006. Ett valår som sannolikt kommer att innebära en hård inrikespolitisk kamp. Då är det lätt att vi tappar bort EU-frågorna. Det får inte ske då dessa frågor på lite sikt kan komma att få större betydelse än det inhemska käbblet. Får EU härja fritt så har vi snart bara räddningstjänst och sophämtning kvar att besluta om i riksdagen. Resten sköter eliten i Bryssel.

SVANTE IVARSSON SVANTE IVARSSON BOR I HEDEMORA OCH HAR EN FIL KAND I SAMHÄLLSKUNSKAP. HAN ÄR FÖRE DETTA JOURNALIST OCH EGEN FÖRETAGARE. HAN ÄR PARTIPOLITISKT OBUNDEN OCH HAR INTE RÖSTAT I SVENSKA VAL SEDAN 1980 DÅ HAN

Mer läsning

Annons