Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänkvärt och trivsamt i Cassels

Annons

Efter konserten - en verklig helafton - hördes mer än en Casselsstammis tala om det bästa visprogram som någonsin gjorts från den scenen.

Det är inte otroligt att så är fallet.

En ensam människa med en lika ensam gitarr. Låter det fattigt och ödsligt?

Glöm det.

Det blev stor scenkonst av en mycket medveten artist som trollband publiken från första stund.

Gotländskan sade och sjöng tänkvärdheter i massor utan att för en sekund skriva publiken någonting på näsan. Ett mycket proffsigt mellansnack gav bara små diskreta puffar mot egna reflektioner hos åhörarna och än en gång underströks vikten av att kunna skapa spänning i ett program, att få publiken att se fram emot nästa visa. Inte för en sekund gick hennes talade och sjungna texter på tomgång.

Susanne Alfvengren slog igenom med dunder och brak i mitten av 80-talet och vad som sedan dess imponerat nästan lika mycket som hennes visor är hennes självklara integritet.

Det här har aldrig varit en artist som låtit sig fösas in i olika fållor av gnidna produktionsbolag, med mera känsla för siffror än artisteri.

Vad det gäller den här artisten så har det varit mycket litet sittande i kaféprogramsoffor och kilometerlånga notiser om "släpp" av nya album.

Hon är ett fint bevis på att kvalitet lönar sig i längden, att den där sommarmorgonen med kaffekoppen i handen på trappan, med havet inom synhåll, ger mer än stojiga (eld)vattenhål runt Odenplan.

Utan att gå in på för många detaljer ska bara konstateras att hennes stora hit, När vi rör varann, fick ett framförande som kunde få en att ana att det var en helt nyupptäckt visa. Snacka om trovärdighet. Detta trots att hon måste ha sjungit den så många gånger att en mindre ärlig artist för länge sen övergått till att göra den på rutin (- Ska dra en av mina låtar...)

Övriga artister den här eftermiddagen ska heller inte glömmas bort.

Lasse Persson presenterade spelmännen (och kvinnan) i Mylla som amatörer.

Emellanåt används den beteckningen för att skyla över när entusiasmen har tagit över talangen. Mylla är proffsiga amatörer, inte tal om annat. Här blandar man skämt och allvar till en mycket tilltalande blandning utan den grövsta ammunitionen för att dra åt sig pluspoäng.

Taube, Vreeswijk, Andersson och den fine värmlandspoeten Gunnar Ene i en salig blandning.

En del av charmen ligger i det naturliga Nås-målet. Utan effektsökeri.

Språket bôrtafôr Fänfôrs´n är gångbart här. Det var fjärde framträdandet i våra bygder.

Det är en gnutta synd om oss som bommat de tre tidigare.

Inledningsvis fick publiken träffa en ny röst, en skåning från Sunnansjö. Magnus Rabenius, idrottslärare och - inte minst - låtmakare.

Han gjorde ett fint framträdande tillsammans med en ensemble sammansatt av hans lärarkollega Erik Nordström som, i vanlig ordning, försett Magnus lågmälda visor med exakt rätt bakgrundsstämmor. Det var säkerligen inte sista gången vi träffat på den trivsamma rösten.

Arrangörerna hade skapat en helafton i visans tecken. Sådana brukar kunna bli långa intill plågsamhet, men några såna tendenser fanns inte här.

En väl blandad visafton är inte lätt att åstadkomma.

Här fungerade det.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons