Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tankar efter demonstrationen

Annons

Undertecknad gick den 26 maj, tillsammans med ungefär 250 personer i demonstrationståget för Ludvika lasarett, för att visa att vi i Ludvika vill behålla den eventuella sjukvård, som finns tillgänglig för oss, när något inträffar.

Regeringen vann valet på bland annat att de skulle värna om skola, vård, omsorg och miljön. Jag har både sett och hört, hur sjukvård och omsorg har försämrats totalt genom alla nedskärningar (skolan vet jag inte så mycket om).

För fem år sedan genomförde dåvarande bossen Christer Wahlbäck och Lars-Ove Hagberg, en skattehöjning på 50 öre, för att lösa problemen inom vården.

Lars-Ove Hagberg uppgav sju stycken skäl för ytterligare höjningen av skatten i november förra året. Men Roger Stål (s) och Per Mattsson sa att Ludvikaborna aldrig kommer att acceptera höjd skatt, om det blir neddragningar på lasarettet. Vad har hänt?

Om vi inte engagerar oss i sjukvården som vi troligtvis alla behöver någon gång, då ger vi politikerna en signal att vi inte bryr oss, därmed kan de fortsätta att köra över oss.

En annan sak som också bidrar till att vi i Ludvika blir drabbade, är att många pratar nedlåtande om mottagande och behandling på lasarettet. Dessa klagomål är inte bra att föra vidare, för det ger bara mer bränsle till de styrande i Falun.

En fundering från en som vill ha nära till vården när jag drabbas av något besvär.

Sven Fredriksson, Ludvika

Mer läsning

Annons