Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om jag dör av skräck i natt

Annons

Vi friska får inte glömma att det finns en skara psykiskt funktionshindrade som får leva en timme i taget. Att planera är ofta otänkbart, då man ej vet hur man mår nästa dag.

Att gå till affären kan vara ett helt företag, och hjälp behövs till detta. I Säter har vi ett väl fungerande boendestöd med kompetent personal. Vi har också genom RSMH en viss dagverksamhet som Säters kommun finansierar.

Har ni kommunpolitiker någonsin i er barndom varit mörkrädda? Har ni någonsin känt era hjärtan bulta, munnen bli torr, skräckens drakliknande tänder sätta sig fast i er?

Jag hoppas det. Utan den erfarenheten borde man ej få besluta om psykiskt funktionshindrades levnadsvillkor.

Leif Nylén och Björn Eriksson har utrett behoven hos ovanstående grupp och gjort ett förslag på verksamhet. I detta ingår en jourverksamhet.

Tänka sig att en psykiskt funktionshindrad inte plötsligt blir frisk då klockan slår sex på kvällen.

Detta har Säters socialchef säkert trott då hon skröt med den låga kostnaden per innevånare som Säter har för social omsorg.

Det är inte många människor det rör sig om och det blir ingen tjusig statistik om studieframgång, arbetsinvänjning eller social kompetens av att vi får en akut verksamhet i Säter.

Men en liten skara människor slipper hacka tänder varje kväll och helg därför att de vet att de är överlämnade helt åt sig själva. Åt sitt eget jag, som kanske knappast existerar. Ingen känsla av identitet finns när eggen att balansera på är så smal. När helvetet ligger så nära.

Vad som behövs om kvällen och natten är vetskapen om att någon finns som kan komma om jag ramlar av livets smala lina.

En akut verksamhet är enligt socialtjänstlagen ett måste. Skyll inte på att vi funktionshindrade läser lagen dåligt.

En kommun ska inte åka slalom mellan rättigheter och skyldigheter.

En kommun kan inte heller lämna över hela ansvaret åt landstinget. Jobba tillsammans men det i stället, så som boendestödet föreslår.

Och sätt inte all tro till Miltonpengarna.

Jag kräver en jourverksamhet i Säters kommun som startar den 1 september.

Och uppriktigt sagt, så bryr jag mig inte i det ekonomiska läget. En dräglig tillvaro, med hjälp och stöd vid stark ångest eller andra psykiska tillstånd är inget som ska tillhandahållas om och utifall Säters kommun får råd. Vi har väntat alltför länge redan.

IRÉNE REENBERG

Mer läsning

Annons