Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tacka vet jag Frankrike

Annons

En insändarskribent undrade om jag tyckte att det var "finare" att jobba i Frankrike. Om jag har haft något fosterland så försvann det år 1994 när det svenska folket sa ja till EU.

Ja, jag tycker att det var finare att arbeta i Lorraine. Jag och min kamrat ifrån Ludvikatrakten fick känna ett människovärde, trots att vi var enkla huggare.

I Gondreville utanför Nancy hade jag en ung, kvinnlig skogsvaktare. Hon var både kunnig och omtänksam. Hon besökte oss varje dag och såg till att vi fick den nödvändiga informationen. Hon frågade mig varje dag om jag hade det bra.

Här i Småland får man höra i lokalradion var och varannan dag att någon huggare har råkat ut för en olycka. Det blir bara en liten nyhet, en anteckning i marginalen. Här finns det ingen borgmästare som tar hand om oss på söndagarna. Här jobbar man på söndagarna. Här frågar ingen skogvaktare hur man mår. Man får vara glad om de hälsar på en "sketen" huggare.

Det var verkligen synd att tiden i Lorraine blev så kortvarig. Jag ser redan framför mig när jag kommer uppför backen till Clerey och den lilla Melodie, dottern till min värdfamilj, ropar till sina föräldrar att "svensken kommer".

Det har hänt mig en gång tidigare och jag hoppas att det händer igen.

BIRGER HANSSON

Mer läsning

Annons