Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack för barnperspektivet!

Annons

Trots att alla remissinstanser, som företräder barnet, barnläkarföreningen med flera, sade nej till både homosexuellas prövningsrätt för adoption och nej till lesbiskas rätt till insemination, med tanke på barnets behov av både sin far och sin mor, tyckte de politiska partierna (utom kristdemokraterna) och nästan hela mediaetablissemanget att det inte var något att bry sig om, eftersom det handlade om vuxnas lika rätt till barn.

Med denna enighet om barnets rätt och behov drar dock Monica Brun slutsatsen att vi ska tvinga alla fäder och mödrar att dela föräldraförsäkringen mellan sig. I min debattartikel visade jag att konsekvenserna av en sådan lika mall för alla familjer är problematiska. Låginkomsttagare skulle få det ännu sämre ekonomiskt och att där den ena föräldern är mer lämplig att ta hand om barnen skulle en kvotering minska barnens tid med denna lämpligare förälder.

Dessa komplikationer undviker Monica helt att beröra i sitt inlägg. Monica konstaterar endast att jag "skriver in en motsättning mellan samhället och föräldrarna". Det är inget jag har hittat på.

Det vimlar av motsättningar mellan vad "samhället" och vad en individ/familj vill och tycker. Skulle riksdagen besluta om kvoterad föräldraförsäkring skulle en högst verklig motsättning uppstå eftersom en mycket stor majoritet av föräldrarna inte vill ha det.

Med viljan att kvotera faller Monica Brun in i det hon inte säger sig vilja, nämligen att barnet blir medel för något som ska uppnås, i detta fallet likhetsfeminism mellan könen. Jag väljer att bli sämre på likhetsfeminism, eftersom jag i första rummet sätter barnets behov av sina föräldrar. Även om det får till följd att tiden blir större med den ena föräldern, i regel mamman.

Dock är vi eniga om, som jag skrev att papporna borde ta större del av föräldraledigheten och över huvud taget se sina barn i högre utsträckning. Genom att till exempel mildra den ekonomiska förlusten genom höjt tak i ersättningsnivån.

De strukturella hinder som utgörs av tidig och kontinuerligt olika behandling av flickor och pojkar kan rivas genom konkret jämställdhetsarbete, till exempel att flickor inte längre används i skolan för att lugna pojkar. Kvinnor och män ska ges lika möjligheter men inte tvingas till samma val.

Tack Monica Brun för dina rader om "grundsjukan" att många män (men även kvinnor) lever i vanföreställningen att den andre är till för mig eller det motsatta att jag tror att jag är till för någon annan.

Vi är alla kallade till frihet, vi är inte kallade till att gå in under ok.

ULRIK LINDGREN ULRIK LINDGREN FRÅN FALUN ÄR RIKSDAGSMAN FÖR KRISTDEMOKRATERNA.

Mer läsning

Annons