Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ta en tur över läns gränsen!"

Annons

Även om min vardag numera är förlagd på andra sidan länsgränsen, är jag som stadigvarande Falubo och med ett hjärta som klappar för Dalarna fortfarande engagerad. Sveket känns inte mindre nu, nästan 15 år senare.

Den som tiger samtycker, heter det. När Hans Hjort i en debattartikel den 17 augusti beskriver bristen på helhetsperspektiv i Dalarnas musikliv förblir han utan respons. Har han ropat i öknen? Finns det helt enkelt ingen som kan svara? Eller samtycker våra beslutsfattare med sitt tigande?

Hjorts artikel är delvis föranledd av beskedet att tre av länets tunga s-politiker samlat sig kring uppgiften att skapa ett antal nya miljoner till Dalasinfoniettan, Dalhalla, Musik vid Siljan och Folkmusikens Hus. Tyngdpunkten på satsningen ligger på Dalasinfoniettan och Dalhalla, medan MvS och Folkmusikens Hus får ses som alibin i sammanhanget. Andra tunga länsaktörer saknas helt.

Inte bara Hans Hjort är kritisk. Även Kulturrådet pekar på bristen på bredd och mångfald. Det är sorgligt att annars duktiga och respekterade s-politiker i detta nådens år 2002 inte har en kultursyn som innefattar bredd och mångfald. Säkerligen har de den synen inom andra samhällsområden.

Den smala inriktning vårt län har tagit på länsmusikområdet är ett eko från förr. Det brukar sägas att symfoniorkestrarnas storhetstid var decennierna efter andra världskriget. Dagens musiklandskap ser helt annorlunda ut än på 60-talet. Mångfalden har kommit, och det får sina konsekvenser. Mikael Strömberg skriver i Aftonbladet häromveckan att intresset för klassisk musik minskar med 2 procent om året. I våras läste vi i DN att antalet ansökningar till orkesterlinjerna på musikhögskolorna minskar. Skivbolagen får allt svårare att sälja klassisk musik.

Detta är naturligtvis inte utslag av att musiken i sig är dålig, mindre värdefull eller ointressant. Med ökad konkurrens av annan musik blir helt enkelt valmöjligheterna fler.

Framtidsforskare pratar om den nischade människan, att den moderna människan i det enorma utbud som står till buds söker sig sin egen unika identitet, skapar sitt eget specifika jag.

Lägg därtill den omvandling vårt samhälle upplever med alla våra invandrade kulturer. Det vi i dag ser av mångfald i grupptillhörighet, kulturella preferenser och behov, är kanske bara ännu i sin linda! Hur möter Musik i Dalarna den utvecklingen?

Också de kulturella värdenormerna förändras. Den värdering som rådde för tjugo-trettio år sedan, då man med självklarhet ansåg att en viss konstform var förädlad eller högre stående och skulle föras ut till de breda folklagren, den värderingen råder inte med samma självklarhet längre. Ingen säger längre uttryckligen, även om säkert flera fortfarande bär på den synen, att en viss musikform innehåller en fostrande dimension, eller bär på estetiska och etiska värderingar som är mer goda än andra musikformers. I dag går inte skiljelinjen lika lätt mellan olika genrer. Kvalitet och konstnärlighet bedöms mer inom respektive genre. Hur möter Musik i Dalarna den utvecklingen?

Dagens musikvärld kännetecknas av mångfald och bredd. Denna verklighet och de musikpolitiska ambitionerna i vårt landsting går stick i stäv med

varandra.

Situationen i vårt grannlän är helt annorlunda. Ibland skulle man önska att våra beslutsfattare hade större utblick, såg bortom horisonten. I detta fall går horisontlinjen vid Ryggen mellan Falun och Hofors. "Det är något bortom bergen..."

Länsmusiken i Gävleborg består av en liten kärna personer med musikalisk flexibilitet och bred kompetens. De stödjer och samarbetar med symfoniorkestrar och konsertarrangörer, kammarmusiker och kammarmusikföreningar, jazzmusiker och jazzföreningar, de är en aktiv och seriös part som stöd för ungdomsmusik i alla de former, de backar upp och utvecklar folkmusiklivet, initierar centra för elektronmusik och modern avant garde-musik, de stödjer jazz- och kammarmusikfestivaler. De bedriver långsiktiga projekt med bl a Gävleborgs Ungdoms Big Band och Gävleborgs Ungdomssymfoniker, de samarbetar med kulturskolorna i projekt som bl a utmynnat i ett utbyte med Gorazde i Bosnien, och de har en omfattande musikverksamhet för grundskolan.

Kort sagt är Musik Gävleborg en länsinstitution som stödjer och utvecklar länets hela musikliv. Detta gör de dessutom med en bråkdel av den budget Musik i Dalarna har. Det goda exemplet finns alltså.

Jag vet att ansvariga politiker vid reformen 1988 hamnade i en prekär situation med ett anställningsansvar för de f d regionmusikerna. Jag vet också att vissa av de statliga medlen var knutna till fasta musikertjänster. Men dessa argument är mer av administrativ karaktär, och saknar helt ett kulturpolitiskt perspektiv. Förvaltandet tog överhanden, och visionen fick stryka på foten.

Vår nya länsmusikchef säger i en artikel 5 september att det är "urtrist" att Dalhalla ska hämta en orkester från Gävle. Det är förståeligt att hon lyfter fram den ensemble hon är satt att leda och utveckla, men den syn hon förmedlar är alltför snäv! Det är naturligtvis klokt och pragmatiskt att i stället använda sig av de resurser som står till buds i regionen. Gävle Symfoniorkester är redan 50 musiker, de har ett mycket gott anseende och de har lika långt till Dalhalla, eller för den delen även Avesta och andra dalametropoler, som till Ljusdal och Hudiksvall där de redan spelar regelbundet. Varför söker man inte samma regionsamarbete på musikens område som man inlett inom tillväxtfrågor, sjukvård och räddningstjänst? Varför ska vi fortsätta bygga egna gammaldags system inom musiken?

Men vad med satsningen på nya pengar till några av länets aktörer? Varje sann musikälskare måste väl bejaka mer pengar till musiken? Jo, kanske det, men orättvisan gnager. Det finns andra och bättre sätt att använda samhällets medel för musikens bästa. Man går alldeles för lätt i gamla, uppkörda hjulspår.

Dalhalla är en fantastisk och spektakulär anläggning för opera, men låt inte hålet sluka hela länets musikresurs!

Dalarna saknar verkligen helhetssyn på musik. Min naiva dröm, min önskan och längtan, är att få uppleva den tid då tunga länspolitiker samlar sig kring uppgiften att stödja och utveckla Dalarnas hela musikliv! Som arbetar för hela Dalarna. Kanske kan dalakulturen på musikområdet då få en dynamik, en energi, en spänst och bli den vitala kraft som behövs för att stödja en positiv samhällsutveckling.

Hans Hjort vill att Musik i Dalarna fråntas länsmusikuppdraget, och att det läggs på olika andra aktörer. Det är en modell som känns krystad, närmast ett skamfullt nederlag för vårt län, men som i brist på annat kanske är en utväg ur denna låsta situation. I mitt tycke är det enda rimliga en återgång till vad som fanns före 1988, alltså den modell som Musik Gävleborg så framgångsrikt bedriver sin verksamhet i.

Så kära kulturlandstingspolitiker i Dalarna, blicka över horisonten! Ta en tur över länsgränsen och studera länsmusiken i Gävleborg. Det är inte långt, men det är en ny värld.

MAGNUS BÄCKSTRÖM

Mer läsning

Annons