Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta bort generella strandskyddet!

Annons

Naturvårdsverket fick i uppdrag av regeringen att se över strandskyddet. Det kunde enligt direktiven för uppdraget behövas en skärpning i tätortsnära områden med högt bebyggelsetryck men också en lättnad i glesbygdsområden med lågt bebyggelsetryck.

Häromveckan kom äntligen Naturvårdsverkets utredning. Verket har misslyckats med sin uppgift.

Varför är då förslaget dåligt?

Jo därför att det som sägs vara lättnader är omgärdat med så många förbehåll att det inte kommer att få någon större praktisk betydelse.

Ett exempel på detta är att man för lättnader inom målområde 1 (dit Våmhus i Mora samt Älvdalen, Orsa, Malung, och Vansbro hör) först ska ha både detaljplan och miljökonsekvensbeskrivning. Det rör sig således om lättnader för kommunen och inte den enskilde.

För den enskilde som vill bygga ligger de gamla kraven kvar.

Ett annat exempel är att lättnader införs för byggande vid mindre sjöar. Vid närmare granskning av dessa visar det sig att övre gränsen dragits vid 0,5 hektar vilket motsvarar en "sjö" med cirkamåtten 70x70 meter.

Sådana vattensamlingar brukar man på landsbygden karakterisera som gölar.

Strandskyddet är nära förknippat med allemansrätten. Rätten att ta sig fram utmed stränderna är djupt förankrat i folksjälen.

Denna rätt ska vi självfallet slå vakt om. Frågan är dock om en liberalare strandskyddslagstiftning är ett hot mot allemansrätten.

Vi tror inte det eftersom endast några få procent av stränderna i inlandet är ianspråktagna för bebyggelse. Vid kusterna och i närheten av storstäderna är situationen annorlunda.

Det andra syftet med strandskyddet, att värna om växt- och djurliv, har inte någon större bärkraft. Strandskyddsärenden rör normalt bostadsändamål.

Växt- och djurlivet i sjön eller vid stränderna tar regelmässigt ingen eller ringa skada av att någon bosätter sig i närheten.

Där det finns en rik och mångfaldig flora och fauna värd att skydda är det dessutom sällan intressant att bo eftersom det ofta rör sig om låglänta ängs- och våtmarker.

Finns det då inte några skäl för att

behålla strandskyddsreglerna?

Ska vi släppa allting fritt?

Nej, det finns ingen anledning att gå så långt. Men vår bestämda uppfattning är att det generella förbudet bör upphävas.

Istället bör utgångspunkten vara att byggande invid vatten i princip skall vara fritt. Inom särskilda områden av riksintresse för naturvården eller det rörliga friluftslivet kan den gamla ordningen med generellt förbud bibehållas.

Detta kan kompletteras med att kommunerna i sina översiktsplaner har möjlighet att peka ut områden som ska omfattas av strandskydd.

I övrigt kan göras en individuell prövning av en ansökan där även andra förhållanden kan få betydelse, som till exempel avlopp, översvämningsrisk och grannarnas synpunkter.

Eftersom kommunerna har ansvar för planering och byggande menar vi att det är där besluten om strandskydd bör fattas. De statliga myndigheternas roll bör vara av övervakande art med rätt att överklaga enskilda fall.

Behovet av en reformerad strandskyddslagstiftning är stort. Den nyordning som vi skisserat ovan kommer att leda till att fler attraktiva boendemiljöer kan skapas på landsbygden, samtidigt som det finns möjlighet att stärka strandskyddet i hårt exploaterade storstadsområden.

KENNETH JOHANSSON

Mer läsning

Annons