Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensk(a)- lärare igen

Annons

Jag ha fått ett nytt mejl från Alva Pettersson (senast jag tog upp en fråga från henne var 27 maj).

Fråga:

Sammansättningarna med -lärare lämnar mig ingen ro, och min språkkänsla börjar vackla betänkligt därvidlag. Ingen skulle väl komma på idén att kalla en gympalärare för gymplärare.

I analogi därmed skulle man mycket väl kunna säga svenskalärare och tyskalärare. Det är där min språkkänsla vacklar. Jag börjar tycka, i motsats till tidigare, att svenskalärare, tyskalärare och engelskalärare låter språkligt fullt acceptabelt. Kanske är vi på väg mot sådana sammansättningar.

När vi kommer till italienskalärare, för att inte tala om portugisiskalärare, börjar konstruktionen dock låta alltför otymplig, varför omskrivning till lärare i italienska respektive portugisiska torde vara att föredra.

Svar:

Ja, detta har jag tagit upp i spalten tidigare, men det hindrar inte att det tas upp igen.

Huvudregeln för sammansatta ord där första ledet slutar på -a är att detta slut-a försvinner eller förändras vid sammansättningar, som svensklärare (av svenska + lärare), skolminister (av skola + minister), gatukorsning (av gata + korsning), kyrkogård (av kyrka + gård), trapphus (av trappa + hus), mattförsäljare (av matta + försäljare), blomlåda (av blomma + låda), flugsvärm (av fluga + svärm), flugsmälletillverkare (av flugsmälla + tillverkare) och harpsträng (av harpa + sträng).

I exempelsamlingen ovan har jag försökt få med några olika typer av förändringar och bortfall.

Undantag från regeln finns dock, och gympalärare är ett sådant. Precis som Alva själv påpekar skulle ingen på allvar säga gymplärare. Andra undantag är exempelvis sammansättningar med ortnamn som slutar på -a, såsom morabo (Mora + bo), ludvikaföretag (Ludvika + företag), orsapar (Orsa + par), havanna-cigarr (Havanna + cigarr) och motalakvinna (Motala + kvinna).

Även sena lånord onordnar sig ogärna i systemet, såsom jenkadans (jenka + dans) eller jakarandabord (jakaranda + bord).

Ord som pappa och mamma tappar inte heller sitt -a vid sammansättningar, se exempelvis pappaledig (pappa + ledig) och mammaledig (mamma + ledig) eller papparoll (pappa + roll) och mammaroll (mamma + roll).

När det gäller ortnamn brukar de ofta gå sina egna vägar, och det gör de i detta fall. I de övriga undantag som jag har listat här finns det gemensamt att de är sena; antingen är de lånord som lånats in ganska sent (jenka, jakaranda) eller så är sammansättningen av sent datum (gympalärare, mammaledig, papparoll).

Den allmänna språkkänslan i sammansättningar verkar ändras. I takt med att undantagen blir fler och fler kommer vi att reagera allt mindre på "felaktiga" sammansättningar.

Jag använder citationstecken för att visa på att språkbruket håller på att ändras här och i framtiden kommer förmodligen det som vi i dag anser vara fel att vara rätt!

Tydligast är det vacklande språkbruket vid sammansättningar med skolämnen (skola + ämne!) och -lärare, som svensk(a)lärare, engelsk(a)lärare, tysk(a)lärare och historialärare/historielärare.

Här avslutar jag Alvafrågan (!), men hennes mejl innehöll ännu en fråga som jag kommer att återkomma till.

MIKAEL ÅKERLUND

Mer läsning

Annons