Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven gör klipp

Annons

Intresset för växter kom tidigt hos Sven.

- Min far var intresserad av trädgårdsskötsel. Och det smittade väl av sig, säger Sven. Jag jobbade åt bönder på sommarloven under min uppväxt. Det gav väl någon krona. Och det fortsatte jag med även på semestrar långt upp i åldrarna.

I tonåren bestämde Sven sig för att emigrera till Kanada och bli skogsarbetare i Québec.

- Det lät spännande. Jag var 17 år och i stort sett allt var fixat, utöver biljetten, för att åka dit. Men så såg jag ett erbjudande från försvaret. 17-åringar kunde rycka in i förtid och få en tio månaders instruktörsutbildning med mycket bra lön. Och i Québec hade de sagt att det var bra om man hade värnplikten avklarad i sitt hemland innan man kom dit. Jag tänkte att jag skulle tjäna ihop respengarna innan jag for, så jag nappade på erbjudandet.

Och på den vägen är det. Mellan 1953 och 1996 jobbade Sven som yrkesmilitär - och någon kanadensisk skogshuggning blev det aldrig.

Men trots det militära jobbet har trädgårdsintresset fått sitt.

1972 gick Sven en trädgårdsutbildning på Vassbo.

- Hos Gunnar Larsson. Min vision var att bli rådgivare vid tomtplanering. Men det gick inte så bra. När folk köpt tomt och skulle bygga hus hade de inte längre råd att anlita en rådgivare...

- Det blev så att jag började sälja naturgödsel istället.

Så köpte Sven ett växthus. Och när han fick erbjudandet att få ett extra växthus på köpet om han köpte fyra, slog han till. Helt sonika hade han blivit säljare av växthus.

Så småningom fick han också en kompanjon som hette Lennart Pettersson, och de började sälja växthus i större skala. Först köpte de färdiga växthus, men så småningom började de bygga egna. Profiler köpte de från England och glas från Emmaboda.

När Emmaboda såldes och produktionen av det glas de använde flyttades utomlands, började de söka alternativa glasproducenter. Och det fann de - i öststaterna.

- Under många år importerade vi 40 ton glas per år, säger Sven.

Det innebar att mellan 150 och 200 växthus såldes per år. Sven ägnade all sin fritid åt att sköta firman.

- Ibland lastade man släpet och körde till Bollnäs eller andra orter mitt i natten, säger Sven med ett skratt. Och vi började också bygga större växthus.

Nu hade han också fått en andra kompanjon. En konstruktör som hette Lennart Jansson.

- Men 1993 la jag av med växthusen, säger Sven. Det blev för mycket. Nu nöjer jag mig att åka runt och beskära fruktträd istället. Jag har skaffat mig grönt kort som beskärare, och jag får så mycket jobb jag orkar med.

Hur Sven orkat är ett under. Även i det militära har han haft fullt upp. Under många år hade han till exempel hand om den militära körkortsutbildningen. Han fick en utbildning till trafikinspektör vid TSV, och ledde både utbildning och fick genomföra uppkörningarna.

- TSV hade dessutom smått om trafikinspektörer, så jag fick ta åt mig åtskilliga uppkörningar även civilt, säger Sven. Jag tror att jag mellan 1970 och 1994 har utfärdat ett par tusen körkort.

Inte blev det lättare av att han under hela sin militära tid varit fackligt engagerad. I 40 år var han till exempel facklig studieledare. Och han var också under ett antal år då och då lärare på försvarets förvaltningsskola, där han undervisade i inköpsverksamhet för intendenter.

Trots allt jobb har Sven faktiskt lyckats plocka in en och annan utlandsresa i sitt liv också. Tillsammans med hustrun har han bland annat varit tre gånger i USA och rest kors och tvärs genom stater som Nevada och Florida. Och en fjärde resa blir det i april...

- Då ska vi besöka Arizona och se öknen blomma, säger Sven.

Sedan är det dags att komma hem och beskära fruktträd runt halva Dalarna igen. Och numera har han också en lärling, vilket han är mycket stolt över.

- En 24-årig kille som är hörselskadad. Han kom via arbetsförmedling i höstas, och han är mycket duktig, säger Sven.

Sven är ordförande i nystartade Falu Trädgårdsodlareförening och också lett det nästan tolvåriga hembygdsarbetet med att ta fram en 320 sidor lång bok i storformat med 300 foton som handlar om "Vår del av Sundborn", det vill säga byarna Rupstjärn, Risänget, Riset, Toftänget, Bäckänget och Lumsviken.

Hur karln orkar? Ja, säg det. Men något födelsedagsfirande vill han inte vara med om - då finns han i Estland. Då ska han vila ut - en hel dag.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons