Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svea var nära att "gå i väggen" - blev för aktiv som pensionär

Annons

När Svea var 15 år fick hon flytta till en morbroder i Falun. Familjen i övrigt bodde i Malung. Och Svea började jobba som barnpiga i olika familjer.

- Men när jag fyllde 20 år var jag tillräckligt gammal för att få börja jobba som sjukvårdsbiträde på Falu Lasarett. Och där jobbade jag i tre år, tills jag gifte mig med Gösta.

1939 gifte de sig, och sedan blev det tre barn att ta hand om.

- På den tiden fanns inga barndagis, så hade man inga anhöriga som kunde ta hand om barnen när man jobbade, fick man lov att ta hand om barnen själv, berättar Svea.

Först när alla barnen börjat skolan, kunde Svea börja jobba på lasarettet igen.

Så småningom utbildade hon sig vidare och blev undersköterska. Även efter det läste hon en del fortsättningskurser, men att satsa på studier för att bli sjuksköterska vågade hon inte.

1980 gick hon i pension. Och då var hon sedan ett antal år tillbaka även "lyckligt skild".

- Så nu räknade jag med att få börja ägna mig åt mig själv, säger Svea. Ut och resa och åka skidor och annat kul.

Men redan den första hösten fick hon en hjärtinfarkt.

- Men jag blev bra igen. Och det blev många promenader, skidturer och resor, säger Svea. Speciellt gillade jag att åka till Spanien, Cypern och Grekland. Vad härligt det var med värmen och de härliga baden. Och de roliga kvällarna.

Så ringde en dag pensionärsföreningen. De tyckte att Svea borde engagera sig.

- Och det gjorde jag. Först började jag med friskvård och kost och att röra på sig. Jag ledde kurser och jag reste runt i länet och pratade på möten. Sedan behövde dom en ny reseledare, och jag hade ju mycket erfarenhet av att resa, så det blev jag. När dom därpå behövde en ny kassör, frågade dom mig om jag kunde tänka mig att bli det också - och jag tackade ja.

Det blev en jobbig tid för Svea. För jobbig.

- Jag gick nog i väggen, säger hon. Det var ingen rolig tid. Till slut fick jag tacka nej till allt.

Hälsan har också spelat henne en del spratt under åren. Ytterligare ett par hjärtinfarkter har det blivit, och hon har haft både lunginflammation, problem med magen och brutit lårbenshalsen.

- Men jag är seg, säger Svea. Jag hade hemhjälp när jag var sjuk, men nu klarar jag mig själv igen. Det enda jag behöver hjälp med är att putsa fönstren.

- Jag måste också säga att jag har levt ett långt och rikt liv, så jag har inget att klaga på. Jag trivs också jättebra på Futurum Trädgården, och är dessutom väldigt glad att jag fått leva så länge att jag fick uppleva mitt första barnbarnsbarn.

Och det är ett saligt leende Svea Sabina Carlsson ler, när hon tittar på fotot av lilla Astrid, snart tre månader gammal...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons