Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svea minns Nittsjös första bil

Annons

Svea är en glad och positiv människa som gärna och levande berättar om hur det var förr i tiden. Hon föddes på Ivarsgården i Nittsjö i en syskonskara på sex barn. Familjen drev jordbruk och barnen fick tidigt lära sig att hjälpa till på gården. De hade sju kor och en häst.

- Det var hårt slit, men också mycket skratt och glädje i hemmet, säger Svea.

Fadern Ivars Hans Olsson var fiolspelman och flera av Sveas bröder spelade också fiol.

- Jag minns särskilt när far varje julafton spelade på orgeln innan han packade ned alla barnen i brädlådan (släden) för färd till julottan.

Varje sommar tillbringade Svea i fäboden Klitta dit man buffrade djuren från Nittsjö. En lekunu (fäbodstinta) tog där hand om flera familjers djur.

Blev något av barnen sjukt så vände man sig till Rissmörjerskan i första hand. Hon var en läkekunnig dam som kokade salva av örter som hjälpte mot det mesta, bland annat mot den då spridda engelska sjukan.

Folk kom med tåg till stationen i Rättvik från när och fjärran för att få hjälp mot olika sjukdomar av Rissmörjerskan i Rovgärdet. Svea tvingades att dricka en fingerborg "smörja" varje morgon för att hon skulle hålla sig frisk.

- Det är antagligen därför jag har levt så länge, säger Svea och skrattar.

Efter konfirmationen var det dags att bege sig ut i livet. Man fick gå på dans på Massarbäcks utedansbana och det var dags att börja arbeta. Svea begav sig till Stockholm och fick tjänst som piga i en fin familj på Djursholm.

Hennes far skjutsade henne med häst och vagn till tågstationen i Rättvik. Svea var rustad med stråhatt, mors omsydda kappa och en stor kartong med tunnbröd så hon skulle klara sig.

- Det var förfärligt mycket bilar och oväsen i Stockholm, tyckte jag. På Nittsjö vid den tiden fanns bara en enda bil, berättar hon.

- Jag grät och längtade hem, men vande mig efter ett tag.

Svea blev mycket omtyckt i Djursholmsfamiljen som tog med henne på NK och klädde upp henne från topp till tå i kappa, kort kjol och handväska. Hon fick till och med gå på kadettbal.

- När jag kom hem till Rättvik igen ³svenskade" jag så att grannpojken, Granmor Anders, inte förstod vad jag sa, minns hon.

Därefter har Svea arbetat på Turisthotellet i Rättvik och på Hotell Siljansborg där hon iförd Rättvikskläder serverade medlemmar ur kungafamiljen.

Svea har också serverat på Skansen flera somrar, klädd i dräkten oavsett hur varmt det var.

I början av 30-talet gick hon på fabriksdans och där träffade hon Gunnar. De gifte sig och fick fyra barn, två av varje. När de blev större började Svea arbeta på "Gucku-brutjô", Nittsjö Keramik AB, där hon blev kvar fram till pensionen.

- Bland annat provade jag så att lergökarna lät som de skulle, berättar hon.

Nu är Svea änka sedan några år och bor på äldreboendet Prästskogen där hon trivs fantastiskt bra.

- Personalen här är underbar. Dessutom bor min väninna Ingrid Åkerlund mitt emot, så vi kan umgås mycket, säger Svea som fortfarande gärna tar en promenad när vädret är skapligt.

Mer läsning

Annons