Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strandpromenaden i Leksand, ett mästerverk!

Annons

Även dessa har på ett smakfullt sätt försetts med kullersten i sina mynningar och smälter väl in i miljön. Trots att gräs ännu ej planteras på gångvägens sluttningar harmonierar strandpromenaden väl med land- och vattenlandskapet och vandraren ges möjlighet att betrakta det "magiska" Hildasholm från sjösidan.

Den uppmärksamme kan även upptäcka den gamla trappan ned till vattnet och den metallring som markerade Stengårdens (Hildasholms) anläggningsplats från sjön. Tydligt framträder också den gamla mur som för länge sedan anlagts mot vattnet i syfte att förhindra jordras i sluttningarna. Muren/strandskoningen är vacker att se från sjösidan där den löper utmed strandkanten bitvis intakt, bitvis raserad av Siljans vågor och tidens tand.

Nog kan man tänka sig att Hilda Munthe och hennes söner med fördel valt denna strandpromenad från kyrkan tillbaka till Hildasholm, som omväxling, om ett sådant alternativ erbjudits dem.

Den blivande strandpromenaden var inte okänd för familjen Munthe! Redan på 1920-talet, (för 75 år sedan) när Hilda och Axel förhandlade med myndigheterna om att köpa in det arrenderade området, fick de klart för sig att en strandpromenad så småningom skulle komma att anläggas nedanför Stengården (Hildasholm). Om detta vittnar flera dokument, bland annat följande brev från notarie Gösta Boëthius till Hilda Munthe den 6 februari 1928:

"Bästa Hilda...

Beträffande den omskrivna vägen, behöver Hilda, inte göra sig några bekymmer. För det första är vägen ännu ej ens påtänkt. Det var endast en framtida rätt samhället ville förbehålla sig. För att hindra kyrkogården att rasa, har samhället lagt en stenväg (murad) vid foten av strandbanken - således i vattnet runt kyrkogården. Meningen är nu att någon gång i en obestämd framtid fortsätta denna stenväg längs stranden fram till Barkdalen dels för att skapa en promenadplats och dels för att hindra stranden att rasa vidare. En dylik väganläggning utanför Hildas staket kan därför endast stärka Hildas strandskoning och överflytta kostnaderna för detta på samhället. Genom att Hilda får äganderätten till stranden kan Hilda hindra allt badande och alla slags anläggningar. Det enda Hilda måste tåla, är att promenerande passerar fram längs stranden utanför Hildas nuvarande staket. Detta är ju tråkigt, men kan inte enligt svensk rätt i längden förhindras då Leksands municipalsamhälle alltid äger rätt att genom expropriation tilltvinga sig äganderätten till stranden i och för en väganläggning.

Då man av två onda ting ju alltid bör välja det minst onda, synes mig alltjämt bäst, att Hilda behåller äganderätten till stranden men medger, att samhället får rätten att anlägga sin väg utanför Hildas staket, då detta är bättre än en framtida expropriation av stranden."

Denna rätt är det som Leksands kommun nu tagit sig, till fromma för invånarna och gästande turister.

ANDERS LINDSTRÖM

Mer läsning

Annons