Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storstaden lockar inte

Annons

Linnea Jäderlund är en av närmare 700 som förlorar jobbet när Scania lämnar Falun hösten 2008. Till sommaren har hon arbetat två år på Scania. Innan dess var Linnea arbetslös ett tag. Genom arbetsförmedlingen fick hon praktik på Scania, där ledningen ville ha henne kvar.

Där jobbar också systern Isabell.

- Först var vi på olika ställen. Jag såg till att hon kom över på min "lajn". Vi är bara åtta på vårt skift, så det är svårt att ta in någon utifrån. Vi har lite brutal humor, säger Isabell, som också är med och fikar.

Systrarna Jäderlund monterar rpx-växlar.

- De sitter i mitten på bakaxeln och får hjulen att snurra, säger Linnea, vänligt och pedagogiskt. Den enkla förklaringen har hon uppenbarligen gett till många tillfälliga bekanta.

Hon flyttade till Falun 1998 och till Långshyttan 2000. När Erasteel drog ner där så blev hon arbetslös och flyttade tillbaka till den större arbetsmarknaden i Falun. Här har hon bott i snart fyra år.

Kärleken gjorde att hon hamnade i Dalarna. Den första höll inte, men hon hittade en ny och har så smått börjat fundera på villa och barn.

Att Scania ska stänga till hösten 2008 har gjort det svårare att planera. Kanske är det inte så smart att vara gravid när hon förlorar jobbet. Å andra sidan har hon jobbet kvar i två år.

Nu får arbetskamraterna hjälp av bankerna att lägga om avbetalningsplanen för sina villalån. Frågan är om hon och sambon Patrik ska våga köpa hus.

-Vi vill ju inte bo i lägenhet resten av livet, säger hon.

Linnea Jäderlund trivs med att vara en av kvinnorna på Scania, vilka utgör tolv procent av de anställda.

-Jag är en sådan som hellre umgås med killarna. Förutom syrran då, säger Linnea, som vill fortsätta arbeta inom industrin.

Att vara kvinna när man söker industrijobb kan vara både plus och minus.

-När de ser min ålder börjar de ju fråga om jag funderar på att skaffa familj. De får de ju inte, men det gör de ändå.

När vi intervjuar Linnea Jäderlund har det gått två veckor sedan beskedet om nedläggning kom.

-Det känns som en evighet, men ändå nyss, säger Linnea.

-Det var som att gå in i en vägg, säger systern Isabell. Ingen visste något, men vi levde på hoppet. Sedan kände vi oss överkörda. Många har småbarn och hus. Det är inte bara att rycka upp allt med rötterna och flytta.

Linnea Jäderlund försöker se positivt på framtiden.

-Det är olika från dag till dag. Ibland deppar jag. Vissa dagar är det lättare. Det blir svårt för så många att hitta något nytt. Många mår dåligt.

Linnea ska börja se sig om efter nytt jobb. Storstaden Södertälje lockar henne inte alls, hellre vill hon norrut.

-Kruxet är att jobben finns nedåt landet. Kanske går det att veckopendla. Jag har växt fast här. Folk är härliga och öppna här i Dalarna.

Och det är som sagt tätare mellan raggarna här än i Västeråstrakten.

Linneas stora fritidsintresse är raggarbilar. En Pontiac Tempest på sommaren och en Cheva Pickup på vintern.

Fotnot: Första delen av serien När jobben försvinner, som handlade om montören Anders Myrholm, publicerades i gårdagens tidning. På torsdag är det driftsledaren Mårten Rockner som berättar.

RAGNA FAHLANDER JOHAN LUNDAHL

Mer läsning

Annons