Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor publik vid brasan på Jägarnäs

Annons

Braständningen hade annonserats till 20.30 men dröjde knappt en halvtimme, då församlingens talare tog tillfället i akt att ge en del ord av väckelsekaraktär, innan ungdomar i liten procession tände den stora kasen med facklor.

Ett valborgstal om eldsjälar, med tydliga drag av predikan, fick de uppskattningsvis runt tusentalet personer som samlats på Jägarnäs lyssna till innan lågorna sedan snabbt tog över den stora brashögen och nådde många meter upp mot den mörknande himlen.

Till tonerna av Vintern rasat ut i solosång via högtalare, tände några mycket unga fackelbärare elden, med viss nervositet.

-Här kommer det att brinna fort, här är det olja, instruerade Josefine Jirenius sin yngre kamrat Johanna Ragnarsson inför den lite högtidliga ceremonien.

Regnet hade minimerat risken för eldspridning, men ändå letade sig lågorna en bit ut i gräset mot parkeringen.

Pastor Malte Krook var tacksam för nederbörden som måhända vädergudarna ordnat.

- Annars hade vi varit tvungna att ta hit slangar, vattenhinkar skulle inte förslå långt, konstaterade han.

Den råa vårkylan ersattes snart av värme, för att inte säga hetta, som strålade långt ut från valborgsmässoelden.

I Jägarnäsgårdens fönster speglade sig lågorna, gnistrade och blixtrade, medan föräldrar lyfte upp sina små på axlarna och äldre syskon lekte på-förhoppningsvis - behörigt avstånd från vårelden. Amazing Grace ekade genom högtalarna och stora eldflagor gav sig iväg i ett lätt vinddrag. Från andra sidan sjön sprakade Snöåns egen valborgsmässoeld och fyrverkerier lyste då och då upp himlen från olika vikar.

Skuthamn var, trots avsaknad av brasa och körsångare, inte öde den här valborgsmässokvällen. Många ungdomar samlades nere vid vattnet i små grupper.

Joel Kallin, Erik Westman och Mats Nordström upprätthöll traditionen och tände en liten brasa vid eldstadsplatsen intill vattnet.

-Det har varit lite mer folk här tidigare, men de har dragit sig mot stan nu, berättade Joel medan gestalterna nere vid vattnet förvandlades till silhuetter mot den allt mörkare horisonten.

Med en nästan smärtsamt vacker vy över sjön där moln, himmel och vatten förenades av färgstämda blågrå nyanser, stod Skuthamn ändå som den mer stämningsfulla valborgsmässoplatsen den här kvällen. Lite vemodigt ödslig jämfört med tidigare år, men andlöst vårvacker och skymningsskön.

LENA RELTE

Mer läsning

Annons