Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor potential i snabb urbanisering

Annons

Nästa år bor för första gången i världshistorien fler människor i städer än på landsbygden.

Utvecklingen innebär en stor möjlighet att minska fattigdom och miljöförstöring, enligt FN.

De kommande decennierna kommer all global befolkningstillväxt att ske i urbana områden, främst i småstäder i världens fattigare länder. Nästa år uppgår dessa stadsbor till 3,3 miljarder människor, för att 2030 ha vuxit till 5 miljarder.

I Afrika och Asien kommer den urbana befolkningen att dubbleras till 2030, räknat från 2000. Städerna växer även i Latinamerika och Karibien, men långsammare. I den rika utvecklade världen väntas stadsbefolkningarna öka från dagens 870 miljoner till dryga miljarden.

Samtidigt kommer landsbygdsbefolkningen globalt att minska.

Siffrorna kommer från FN:s befolkningsfond (UNFPA), som i sin årliga rapport över jordklotets demografi fokuserar helt på urbaniseringen och dess utmaningar.

Stadstillväxten är oundviklig, skriver FN, men har en positiv potential som vida överstiger dess nackdelar: Inget land har i modern tid uppnått ekonomisk tillväxt utan urbanisering, och om städer skapar miljöproblem finns innanför deras portar också lösningarna till dessa.

Men, ska potentialen nås krävs förstås rätt sorts politisk handling.

Urbaniseringens hastighet är inget nytt fenomen, utan har diskuterats i olika rapporter från FN och andra organ i åtminstone ett decennium. Trots det har "den enorma skalan och effekten" av utvecklingen inte "trängt in i allmänhetens sinnen", enligt rapporten.

Den urbana befolkningstillväxten fortsätter att i första hand orsakas av naturlig tillväxt _ fler föds än dör i städerna. Migration från landsbygden är alltså inte orsaken. Och även om megastäderna sväller kommer den största tillväxten i småstäder, med dåliga myndighetsresurser. De flesta av de nytillkomna kommer att vara fattiga, konstaterar UNFPA.

Så här långt har politiker och andra beslutsfattare såväl i enskilda länder som internationellt hanterat urbaniseringens utmaningar i takt med att de dykt upp.

Det är inte längre möjligt, hävdar FN. Från och med nu måste sådant som utbildningsresurser, vatten och avlopp, markplanering och andra faktorer förutse utvecklingen och planera därefter.

Annars riskerar den stora potentialen till förbättring att bytas i katastrofal försämring.

TT

Mer läsning

Annons