Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stjärngossar på Franska rivieran

Annons

Även på Franska rivieran lackar det mot jul och i Nice ståtar en svensk 17 meter hög julgran på stadens stora torg. Hur har då denna gran kopplingar till Järna? Här följer några rader som nedtecknats av Alf Granberg, som tillsammans med Alf Bergquist, Lars Nordin och Sara Persson, fick det ärofyllda uppdraget att med musik inviga granen vid Medelhavets strand:

Nice, Nizza eller Nissa som det stavas på den lokala dialekten, precis som Nissa-pôjkar från Skålbyn. Kanske var det en ödets nyck att alla fyra som reste hade anknytning till denna Järnaby!

Det något udda uppdraget kom ursprungligen från Bengt Liss i Noret i Järna. En skogskollega till Bengt skulle sända den stora granen till Nice och vår huvuduppgift var att underhålla med svensk musik när den 17 meter höga granen skulle tändas vid Medelhavets strand.

Med flyg via Amsterdam kom vi alla lyckligt fram och vår musikaliska debut på fransk mark skedde på det svenska konsulatet där julbordsbjudning hölls för stadens vice borgmästare. Succén var given och borgmästaren hoppade snart upp och ville lära sig att dansa till Knalle Juls vals.

Våra värdar visade sig vara mycket generösa och trevliga människor. Alfarna fick husera hos konsulsparet Almroth medan ungdomarna i truppen togs omhand av goda vänner till konsulparet. Konsulinnan visade sig vara en stor djurvän och Alfarna tog det som en stor komplimang att två hundar i nästa kull efter konsulinnans tik på stående fot utlovades att döpas till Alf och Alf.

Så var det då dags för huvudframträdandet vid den stora och svenska granen, som nu lutade betänkligt sedan toppen brutits av vid avlastningen från långtradaren. Efter ett första pass blev vi ombedda av arrangörerna att begränsa den andra avdelningen till två låtar. Borgmästaren hade tydligen bråttom. Men när slutackordet i Julvisa från Finnmarken ljöd ut över Medelhavets månbelysta yta, reste sig borgmästaren själv och skrek da capo och då var det bara att köra Jungman Jansson.

I ett marknadsstånd lyckades Alf B något senare tjäna 100 spänn genom att spela en snutt av Pigalle för en danslysten fransos.

Nästa dag bestod av uppdrag som "kantorer" vid Svenska kyrkans familjegudstjänst där vi efter kyrkkaffet även ledde jullekarna i högt tempo.

På kvällen deltog vi i den katolska kyrkans luciatåg tillsammans med svenska au-pairflickor. Med strut på huvudet, men utan vita särkar - för att ge en något seriösare framtoning - sjöng vi Staffansvisan. Den svenska prästen förklarade luciafirandet, som inte har någon motsvarighet i Frankrike, och när han förklarade att stjärngossarna anspelade på de tre vise männen, nickade vi instämmande från koret.

Efter luciatablån tog vi täten framför lucior och folkmassan, och till Skänklåt från Järna och Äppelbo gånglåt tågade vi till Svenska kyrkan, där glöggen värmde i den svala kvällen.

Flygresan hem gick bra trots turbulens vid landningen och tidigt på luciamorgonen var vi hemma, mer än nöjda med hela resan och framför allt glada över att ha fått vänner för livet i Nice."

Mer läsning

Annons