Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stjärnan ger stjärna i boken

Annons

Samtliga aktörer tog sig an Aspenströms text på ett sätt som förtjänar stjärna i boken.

En septett aktörer - varav mer än hälften tillhör Saxdalens Manskör(!) - skildrade lika många personligheter på ett sätt som fångade publiken. Aspenströms enaktare kan jämföras med en serie fotografiska höftskott.

Tillvaron vimlar av repliker och ageranden som inte nödvändigtvis leder en vidare i en historia.

Så gör också Aspenströms text.

Typgalleriet är, får man förmoda, ganska typiskt för den gamla sortens järnvägsrestaurang där skilda personligheter råkar befinna sig på samma plats vid samma tidpunkt.

Här finns den timida alltiallo-Tyra (Kerstin Såhl) som stufflar omkring mellan borden och skapar mysighet, och hennes kollega, den betydligt karskare vaktmästaren (Eva-Lena Larsson) som menar att gäster är ett otyg.

Bengt Emil Johnson är mannen från landet som egentligen inte begriper vad i jösse namn han har inne i stan att göra eftersom fåglarna hojtar hemma i hagen och slåttermaskinen väntar.

En och annan porter får döva den värsta slängen av hemlängtan och Bengt Emils lantis har stor trovärdighet.

Det gäller för övrigt samtliga aktörer.

Stjärnan är ett stycke försynt teater som inte kräver/ska ha alltför pockande tonläge och här har ensemblen tagit fasta på Kerstin Ståhls anvisningar.

Stjärnan kom ut 1959 och har spelats i TV 1960 med namn som John Elfström och Toiwo Pavlo i rollistan. Kerstin Ståhl har bearbetat originalen och bland annat placerat ett par bröder Runnberg i typgalleriet (vi var ju dock i Saxdalen).

Nu har den alltså också visats i Sax-dalen inom ramen för Dan Anderssonveckan.

Som bonus fick publiken uppleva ett sångprogram med visor av bland andra Nils Parling, Lars Forsell, Evert Taube, Olle Adolphson och Ulf Peder Olrog.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons