Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stångarnas stång i Gropen

Annons

I 66 år har det firats midsommar i Gropen och inget talar väl för att den traditionen ska få ett slut. Det talades om att hela 20 000 personer fanns på plats i år för att med gemensamma krafter i form av ett unisont "Hôôj!" hjälpa det tjugotal män som fått hedersuppdraget att med så kallade saxar resa stången.

Mellan "hôôjen" så fick de som slagit sig ner på sina filtar avnjuta sång och musik framförd av Sofia Sandén, Pelle Lindström, Kalle Moraeus, Bengan Jansson och Leksands kyrkokör ackompanjerade av Leksands Spelmanslag.

När landshövding Ingrid Dahlberg avslutat sitt midsommartal med att önska alla närvarande en glad midsommar och det blivit lite stiltje med hôôjandet så rullade vågen genom den talrika publiken. En fantastisk syn och inte helt ovanligt när det firas midsommar i Gropen.

Eftersom Sveriges television direktsände från Gropen så var det för ovanlighetens skull bråttom att få upp stången före klockan nio. Med fem minuter till godo så gjordes ett sista kraftfullt lyft och den tunga midsommarstången pressades på plats och fästes vid stenen.

- De som lyfte i år vägde nog lite för lite men vi fick dit den till slut, skojade Anders Tull som ansvarat för resningen av midsommarstången de senaste 25 åren.

I inledningen skrevs det att det var Sveriges midsommarstång som tronar i mitten av Gropen. Nu vet vi ju alla att den åsikten kanske har en del modifikationer. På frågan om hur Kalle Moraeus såg på firandet i Leksand svarade han:

- Det är annorlunda. Det är väl inte som hemma i Orsa, men det är trevligt ändå.

Åsikterna om var Sveriges midsommarstång står kanske är lika många som alla de stänger som tronar runt om i kommunerna och byarna i Dalarna? Svaret på var den står är antagligen skrivet på något av alla de moln som sveper förbi våra vackra bygder.

Mastodontfirandet i Gropen är i alla fall över för den här gången. Firarna har för länge sedan åkt hem, tv har packat ihop sin utrustning och de sista tonerna från firandet försvinner någonstans över de blå bergen.

Nu står majstången där för sig själv i mitten av "guds gröna grop" och väntar på att iklädas nästa års blomsterdräkt. Rune Lindström skrev en gång följande:

"Vi håller av vår bygd och de enkla tingen runt omkring oss själva. Främlingen må säga vad han vill, men här är vår rot och vårt fäste. Här är vi hemma. Här leker våra ungar i gräset. Om vi gör fest av vår midsommar och ropar oss hesa i ishockeymatchernas kyla, är det i samtliga fall uttryck för samma anda nämligen: Vi håller på det lilla, skröpliga, det enda som är vårt."

Det är kanske precis så det är?

PER KÄLLGREN

Mer läsning

Annons