Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ställ krav på tågtillverkaren!

Annons

Därför ställer självfallet händelserna kring Tåg i Bergslagen en lång rad frågor. Upprördheten är stor hos många resenärer när tågen inte avgår som utlovat.

När dessutom tidvis upp till 50 procent av trafiken varit inställd så ställs frågorna på sin spets: Är Tåg i Bergslagen som idé verkligen riktig? Är det inte statens ansvar att driva tågtrafik? Vem får betala alla extrainsatta bussar? Vad händer för kommunerna som gått i borgen i detta projekt? Är allt detta avregleringarnas fel?

För min del vill jag först klargöra att ett mycket stort ansvar för det inträffade ligger på tillverkaren av de tåg som levererats till Tåg i Bergslagen. Företaget heter Bombardier-Transportation som köpt upp den i Sverige väl kända och mycket kompetenta tågtillverkaren Adtranz. Sedan mycket lång tid tillbaka är man leverantör till SJ.

De problem vi nu upplever med inställda tåg är således ett materialproblem. Kanske hade det kunnat förutses genom ytterligare kontroller av driftssäkerheten. Ledningen för Tåg i Bergslagen har här ett ansvar att ställa mycket tydliga och hårda krav på vagntillverkaren. Det inträffade kan förklaras, men det kan ej accepteras. Och får inte upprepas!

Dessutom måste det åtgärdas på ett ordentlig sätt. Det handlar om Tåg i Bergslagens långsiktiga trovärdighet.

Oavsett förklaring till inställda tåg så tröttnar till slut allmänheten och andra färdsätt väljs i stället.

Att skylla det inträffade på exempelvis avregleringarna tycker jag inte riktigt håller. De flesta känner till att lokskador, stora förseningar och inställda tåg drabbade SJ även på den tiden när regleringssystemen var som mest utvecklade.

På den tiden köpte SJ in exempelvis motorvagnar från utlandet som trafikerade bland annat sträckan Borlänge-Malung. Det skrevs många tidningsartiklar om dessa motorvagnars problem vintertid. Detta pågick i flera år.

Motståndet mot avregleringarna som jag själv deltagit i hade främst sin utgångspunkt i att tågtrafik skulle kunna erbjudas hela landet till rimliga villkor. Det var främst krafter inom kommunförbunden i skogslänen och Seko som var drivande i motståndet. Viss framgång nåddes också genom att ett 40-tal stödjepunkter skulle garanteras järnvägstrafik.

Tåg i Bergslagen blev ett sätt att i det nya systemet skapa en ökad regional järnvägstrafik. Genom att gå ihop i fyra län kunde landsting, kommuner och länstrafikbolag slutligen presentera ett ökat utbud av tågresor, utan ökad kostnad för samhället.

Själv tycker jag att Tåg i Bergslagen är ett mycket spännande sätt att försöka utveckla järnvägstrafiken.

Tyvärr är det dock bara att konstatera att de levererade vagnarna inte höll måttet. Men det ska också understrykas att det är SJ som står för de ekonomiska riskerna.

Tåg i Bergslagen kommer inte att drabbas av ekonomiska pålagor genom det inträffade. Sak samma gäller för kommunerna.

Det finns ingen grund för påståenden om behov av inlösen av borgensåtaganden. Medborgarna i de fyra län som står bakom Tåg i Bergslagen ska inte betala för tillverkningsproblemen med de nya vagnarna.

Om ledningen för Tåg i Bergslagen nu ställer hårda krav på vagntillverkaren och driftsäkerheten prioriteras kan hela projektet fortfarande bli en framgång. Det är faktiskt så att de fyra län som står bakom Tåg i Bergslagen har chansen att skriva järnvägshistoria genom att bana vägen för ett helt nytt trafikssystem på järnväg. Men en avgörande förutsättning är att Tåg i Bergslagen, Bombardier-Transportation och SJ tar gemensamt ansvar för att reda ut dagens situation och lägga grunden för en fungerande driftssäkerhet i framtiden.

PETER HULTQVIST

Mer läsning

Annons