Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Språklådan: "Ig will dalska!"

Annons

I helgen samlades forskare och intresserad allmänhet till den första konferensen om älvdalska ("Fuost konferensn um övdalsku"). Där dryftades många frågor om älvdalska, till exempel om vokal-balans, att skriva på älvdalska och hur långt från rikssvenska älvdalska befinner sig rent språkligt.

Konferensen var också 20-årsjubileum för föreningen Ulum Dalska, vars betydelse för medvetenheten om och arbetet att bevara älvdalska inte nog kan framhävas.

Flera talare konstaterade att älvdalska på rent språk-liga grunder kan sägas vara ett språk, men att sådana beslut är politiska.

Professor Östen Dahl vid Stockholms universitet hade hade använt sig av en metod för att beräkna avstånd (eller snarare likhet) mellan olika språk och dialekter. De resultat han kommit fram till var att älvdalska språkligt är ungefär lika långt från rikssvenska som modern isländska. Så någon som enbart talar och förstår rikssvenska bör ha lika lätt eller svårt att förstå älvdalska som isländska.

Sedan kan vi avfärda myten om att älvdalska och isländska är så lika varandra som just - en myt!

Både älvdalska och isländska har bevarat en hel del ålderdomliga drag, men det är inte alltid samma drag. Dessutom realiseras de ofta på olika sätt i isländska och älvdalska. En älvdaling bör ha lika lätt eller svårt att förstå isländska som en som talar rikssvenska!

En annan myt som avfärdades var att älvdalska skulle haft nära kontakter med engelska. Flera ord på älvdalska liknar motsvarande ord på engelska, till exempel wait 'vit' och o?erwais 'annorlunda', men det är i de allra flesta fall liknande utvecklingar dels i engelska och dels i älvdalska och beror inte på någon forntida kontakt mellan engelsmän och älvdalingar.

Professor Henrik Williams från Uppsala universitet framhöll att det var viktigt att bevara älvdalskan, och att bara det faktum att vi fortfarande kan tala om att bevara den är unikt. I de flesta delarna av landet har de genuina dialekterna utjämnats och försvunnit, men i Älvdalen kan man fortfarande rädda språket.

Under konferensen kom det fram, i frågor och under pauser, att dialekterna i delar av Dalarna mot- arbetas. Nitiska tjänstemän översätter och byter ut gamla gatunamn som är inarbetade och används dagligen.

Här kan man göra ett tankeexperiment: Vem skulle byta ut ortnamnet Orsa mot "Grusbanksälvens mynnings bebyggelser", som man skulle kunna översätta det till?

Det är en skam att dialekterna än i dag förtrycks på detta sätt. Om man vill ha en översättning kan man sätta upp den jämte det gamla namnet - inget hindrar att man har parallella namn!

Konferensen avslutades med att vi gick på premiären av musikalen "O?erwais", den första musikalen helt på älvdalska. Musiken var vacker, sångerna var bra och efter två dagar i Älvdalen förstod även jag, som tidigare knappt ens hört älvdalska, delar av texten utan att behöva snegla på textremsan med översättning till svenska. Kort sagt en avslutning med mersmak. Från konferensledningen kom också budskapet att tanken är att ordna en ny konferens, troligen om två år.

Och rubriken? Texten är ett citat från en knapp som skolungdomar i Älvdalen fått. Texten betyder "Jag vill tala (älv)dalska".

Häj do!

MIKAEL ÅKERLUND

Mer läsning

Annons