Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sporten som inte syns

Annons

Under årens lopp har det gjorts tappra försök att få till en egen hall men förhoppningarna har alltid kommit på skam.

-Det skulle ge oss helt andra förutsättningar och möjlighet att få in ungdomar, anser Ljungberg.

Nu får curling-spelarna klämma in sig mellan hockeyträningar och matcher på söndagkvällarna. Inför kvällens spel duschar Rolf Nyström underlaget för att få till den knottriga yta, som gör att stenarna curlar lätt öven isen.

En veteran som varit med från första början är Bosse Hull och trots att han blir 77 i år är han fortfarande aktiv.

-Det var egentligen i Lions club det började men det blev vi i IFK Ludvika som tog upp curling på programmet, upplyser Hull.

Året var 1962 och då var det - förstås - utomhusspel som gällde.

-Vi spolade upp banor på fyra olika ställen här på Hillängen innan vi fick flytta in i hallen.

Han beklagar att ishallen inte förlängdes med två takstolar när den byggdes. Då hade det inte krävts så stora investeringar för att få till en curlingdel.

Det har med åren blivit svårare och svårare för IFK:s curlingsektion att rekrytera nya spelare.

Från att som mest haft tio lag i internt seriespel är man nu nere på sex lag.

De som är sugna att prova på behöver ingen egen utrustning. Träningsoverall och hyggligt robusta skor räcker. Stenar och kvastar håller klubben med.

Och någon muskelkraft behövs inte för att placera in de 19 kilona tunga granitstenarna i boet, 40 meter bort.

- Det handlar om teknik och känsla. Man behöver ju inte bära runt på stenarna, som Anders Ljungberg så rätt konstaterar.

Men trots att sporten är bred över kön och ålder syns inga kvinnor till bland spelarna i ishallen.

-Vi har gjort några försök och haft tjejer här men det var ett tag sedan.

Marknadsföringen är ett problem och den egna hemsidan www.curling.se/Ludvika/ verkar bara de egna medlemmarna hitta till.

TORBJÖRN SVENSSON

Mer läsning

Annons