Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelen är över men lekarna fortsätter

Annons

Det var rekordroligt för rekordmånga i ett par veckor. De olympiska tävlingarna i Turin placerade all annan television i skuggan.

Publiksiffrorna imponerar, rent av förvånar. Ta hockeyfinalen i söndags till exempel. Det är bara tre idrottsevenemang som setts av fler än vad vi var sedan tittarsiffrorna började mätas som de gör nu.

Det är förresten matcherna mot Danmark och Holland under EM 2004 och de svenska tjejernas VM-final året före.

För den som är nyfiken lockade OS-finalen 2006 cirka 60000 fler tittare än vad den i Lillehammer gjorde för tolv år sedan.

Nu är spelen slut. Men lekarna fortsätter i våra tv-apparater. De blir bara fler och fler tycks det.

Tävlingar, lekfulla eller allvarligare, har blivit ett av underhållningstelevisionens viktigaste vapen i kampen för att locka oss tittare till just den kanalen vid den tiden.

I går var det exempelvis återstart för en gammal populär publikmagnet om än i ny skepnad.

Men det var inte Peter Harryson som ledde lekarna i Så ska det låta, det var inte Robert Wells och Anders Berglund som satt vid flyglarna.

En ny årgång med en annan Peter - Settman - i en säkert mycket påpassad roll.

Att byta programledare är ofta en känslig process i televisionen. Framför allt brukar det behövas tid innan det nya accepteras fullt ut.

Det ligger mycket i vad erfarna SVT-producenten sade i ett program härom kvällen:

- Att vara programledare är ett jobb. Ett jobb som precis som alla andra kräver sin professionalism.

Därmed sagt att det knappast blir bra när vissa kanaler, vissa program och vissa projektledare stoppar in vilken hel- eller halvkändis som helst för att klara ett jobb de inte har yrkeskunnande för att klara.

Den här spalten skrevs några timmar innan Settman lät det låta så därför har jag ingen uppfattning om den nya årgången av detta, vid sidan av Melodifestivalen, mest sedda svenska underhållningsprogramet under 2000-talet.

Det ska bli spännande att se hur det gick i tittarkampen i går kväll mellan Så ska det låta och fyrans vintersuccé Let´s dance.

Om jag inte minns fel var det första gången, OS-invigningen undantagen, som dansarna fick stentuff konkurrens från en annan kanal vid samma tid.

Att tv är synonymt med stora pengar. Hur stora är ibland svårt, både att få veta och förstå.

I dagarna skrattar fotbollsbasen Lagrell och hans vänner hela vägen till banken. Några schweizare har köpt tv-rättigheter för nästan 300 miljoner kronor om året. I fem år...

Nu är det bara resten kvar innan ekvationen går ihop så att vi tittare får betala i sista ronden. Så är det alltid, oavsett på vilket sätt det sker.

Men smaka på siffran, 300 miljoner kronor om året. Och helst ska väl de där schweizarna ha en eller annan franc i vinst också.

Innan ekvationen känns slutligt löst ska någon eller några tv-kanaler köpa. Säg att det finns tre, kanske fyra att välja mellan.

Men 300 mille om året delat med tre, kanske fyra, det blir mycket. Väldigt mycket. Hur mycket måste den eller de som köper sälja bort av annan produktion, andra inköp?

SVT vill inte, det vet vi. Vill TV4? Tveksamt?

Jag tror vi tittare får vänta ett tag på ekvationens slutliga lösning.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons