Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spåren förskräcker ( Del 2)

Annons

Under 80-talet gick det också "bra för Sverige" och det slutade närapå med katastrof i början av 90-talet! De stora inflationsdrivande lönehöjningarna och generösa sysselsättningsprojekt inom offentliga sektorn höjde kostnadsnivåerna och skapade en dittills oanad arbetslöshet.

Penningmängden måste stå i proportion till produktiviteten och reella tillgångar enligt den gamla regeln om tillgång och efterfrågan annars sjunker penningvärdet och det är vad som skett, men inte tillräckligt och därför är köpkraften för stor och kronans värde för högt.

Direktörernas fantastiska bonusar, avgångsvederlag och pensioner är resultat av denna inflationsekonomi. Det är en enorm skillnad om ekonomin är byggd på att vi tvättar varandras skjortor eller om vi tillverkar och säljer högvärdiga industriproduter men det tycks varken kapitalmarknaden, affärsvärlden, politikerna eller allmänheten förstå. För låg realvärdesproduktion och för hög köpkraft ökar priserna så att den skattefinansierade offentiiga sektorns pengar tar slut.Hela västvärldens vägval är att sänka reallönerna eller acceptera arbetlösheten som också sänker reallönerna men det tar tid. BNP (bruttonationalproduktens värde) påverkas också av vår felaktiga arbetsmarknadsstruktur och bidragsekonomi så att värdet blir för högt.

Om vi räknade arbetslösheten så som sossarna gjorde tidigare, att alla som kan och vill ska lönearbeta då har vi en arbetslöshet på 16-17-procent och en ungdomsarbetslöshet på 20 procent. Det är resultatet av "löntagarpolitiken".

ARNE JANSSONDEL 1 AV DENNA INSÄNDARE PUBLICERADES I TORSDAGENS TIDNING.

Mer läsning

Annons