Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spännande blandning

Annons

Bonnet dog när han gav en lektion. Vierne fick en hjärtattack mitt under en konsert.

- Och Guilain vet ingen riktigt när han levde, berättar Magnus Berglöf.

Själv är han ledig från sin kantorstjänst i Visby, för att gå en högre musikutbildning på musikhögskolan i Malmö.

Där går även Cecilia Franke, som skrivit verket Jag är, som Magnus Berglöf tänkt ge ett smakprov från.

Men det börjar i Frankrike omkring år 1700 med bitar ur Jean Adam Guilains mollstämda Suite de second ton.

Fransmannens Duo är dock en lustig sak, där två melodier inte riktigt kan samsas med varandra. Som om det vore en tävling.

Erland von Koch, konstmusikens nestor, har influerats av svensk folkmusik och Magnus Berglöf väljer att spela hans Vinterpastoral. Låter som en psalm i början, men stycket ändrar karaktär hela tiden. Det försiktiga, stillsamma övergår rätt som det är i tunga ackord.

Magnus Berglöf varvar hela tiden franskt och svenskt. Cecilia Frankes små betraktelser är riktigt spännande. Den inledande Jag är världens ljus har lite cirkuskaraktär, medan de två andra satserna är mer avantgardistiska. Sådant som skulle passat bra i en skräckfilm.

Magnus Berglöf berättar att Peter Askergrens rondo, hittades på en rulle i ett spelur som finns i Utrecht på museet för självspelande verk. Skrivet för cirka 200 år sedan och upptecknat av en musiklärare från Visby för inte alls längesedan.

Det speldoseaktiga stycket påminner faktiskt om tv-spelsmusik, som det brukade låta i hemdatorernas barndom.

Ett trevligt men oförargligt litet tema som fastnar i minnet direkt.

Konserten avslutas behagligt med Louis Viernes smekande Berceuse. En vaggsång som den blinde Notre Dame-organisten skrev till sin dotter.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons