Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sotat glas mot solen

Annons

När jag ser ut mot ett snötäcke, en ljus himmel eller ett vitt blad, så har jag som en mönstrad tyllgardin neddragen framför mig.

Ibland får jag panik och känner mig instängd. Jag vet ju att det aldrig blir bra; jag ska ha det i hela mitt liv om det inte sker ett Guds under.

Då måste jag titta på något mörkt en stund, tills det går över.

Orsaken till det här är att jag blev tipsad om att man kunde se Venuspassagen utan att använda sotat glas. Man kunde lika gärna ta ett fotonegativ. Det kan man alltså inte!

Den 8 februari besökte jag en ögonläkare på Ludvika lasarett. "Du ser ju bra", sa han och tyckte nog att jag kommit dit i onödan.

Jag kunde fortsätta med min favoritsport, att sitta vid sjön och se solen glittra i vågorna. Han ansåg till och med att det gick att titta rakt mot solen för då utlöstes blinkreflexen. Men det tror jag inte på. I så fall hade jag nog sluppit alla prickarna och linjerna som kom direkt efter det att Venus passerat framför solen i somras.

Däremot fick man inte titta på en solförmörkelse, sa doktorn, för då blinkade man inte.

Som tur var visste jag om det när jag satt på Skifsens farstutrapp och såg solen "vändas i blod" - som det står i Bibeln. Jag smygtittade bra med snabba ögonkast, men jag var ju tvungen att se den rödbruna solskivan. Det blev mörkt som en sommarnatt och alla fåglar tystnade, alla utom en...

R M ENQUIST

Mer läsning

Annons