Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sorgliga Hammardagar

Annons

Nja, egentligen är det inte helt säkert. Författaren och regissören Barbro Jadling förtydligade:

- Det har gått 30 år sedan jag började med det här och jag vill lägga av innan jag blir för gaggig.

- Jag tror inte att mina barn är intresserade av att sätta upp bygdespelet igen, men kanske mina barnbarn.

I ensemblen som uppträdde på tunet i lördags och söndags eftermiddag fanns i stort sett alla åldrar representerade.

Den yngsta aktören var åtta år, den äldsta 82. Även i publiken syntes både stora och små. När spelet var över applåderades det från alla håll.

- Vi vill tacka dig Barbro. Under de här 30 åren har du lärt oss alla någonting, sa Bertil Andersson som just varit med och agerat i spelet.

- Förutom mig då möjligen, tillade han.

- Jag kan fortfarande inte skjuta!

Bygdespelet var i vanlig ordning inte det enda som fanns att kika på under Hammardagarna. I bystugan ställde flera hantverkare från trakten ut sina föremål till försäljning.

Olga Simonsson var där med sina trasmattor för 20:e året i följd. Hon var inte helt nöjd med årets publik.

- Det har varit rätt kasst hittills. Mycket mindre folk än vad det brukar och ingen köper något, förutom dricka och mat.

Att drickan och maten gick åt var emellertid inte så konstigt. I hettan behövde man fylla på kroppen med vätska och både de stekta kolbullarna och den bakade kavelgrisen frestade smaklökarna.

-"Kavelgris" låter kanske inte så skoj men det är bara för att degen är så smetig eller grisig som brödet har fått det namnet, förklarade Bertil Andersson lite senare i Bakarstugan.

- Provsmaka gärna en bit med messmör. De lite mörkare är nästan lika krispiga som knäckebröd.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons