Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sonja Jakobsson

Annons

Det är med värme, tacksamhet och respekt i tankarna som jag tecknar minnet av Sonja Jakobsson. Jag hade förmånen att ha henne som lärare under min gymnasietid vid Hedemora högre allmänna läroverk som skolan hette på den tiden. Jag vill hävda att Sonja Jakobssons lärargärning är unik. Hon såg oss elever som sina egna barn, vilka hon av hela sitt hjärta och med hela sin själ såg som sin uppgift att bibringa kunskap men kanske framför allt att uppfostra till goda samhällsmedborgare och fina representanter för svensk ungdom.

Sonja Jakobsson hade tidvis problem med hörseln. För att kompensera detta pilade hon runt i klassrummet och kom nästan upp i ens knä för att kunna höra bättre. Detta tog naturligtvis på hennes krafter och fick till följd att hennes engagemang då och då ledde till tårar på grund av utmattning. Ett generat leende spred sig då snabbt över hennes tårfyllda ansikte varpå hon raskt torkade tårarna och fortsatte sin lektion med samma oförtrutna energi.

Jag är övertygad om att jag nu talar inte bara för mig personligen utan för hela min klass och för alla andra klasser vars elever nu får känna saknad efter en kunnig, älskad och beundrad lärare. Sonja Jakobsson var en stor pedagog vars främsta instrument i undervisningen var hennes varma hjärta.

Ingemar Ström,

Garpenbergsbördig student,

årgång -59.

Mer läsning

Annons