Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarfrukost på Räfsnäs

Annons

Siv Andersson, en kulturellt bevandrad dam med kunskaper inom flera områden, tog åhörarna med på en tillbakablick i Räfsnäs historia. Andersson förklarade bland annat hur hon på 70-talet engagerade sig i Räfsnäs öde. Det blev en berättelse om kommittéer och byråkrati och om hur hon så småningom, till att börja med, fick tillåtelse att gå in och börja städa upp och stänga fönster i den smått förfallande anläggningen.

I pärmar daterade 1975-78 har Siv sparat anteckningar om hur det hela gick till - anteckningar som kanske till viss del borde vara hemligstämplade?

- När jag talade om att jag skulle hit i dag och prata, sa ett av mina barnbarn: "Men mormor, berätta inte allt du gjort på Räfsnäs, kom ihåg att allt är inte lagligt - och inte preskriberat än...".

Men förmiddagens "frukostvärdinna" vågade ändå berätta om den gången då budgetberedningen skulle komma på besök.

- Innan de kom tog jag ned gardinerna och hämtade upp duschdraperier från källaren som jag satte upp istället. Porslinet gömdes undan och vi köpte fula plastmuggar, som vi sedan serverade budgetberedningen jättegott kaffe ur...

Efter besöket anslogs det pengar som åtminstone räckte till nytt porslin och gardiner...

Men Räfsnäs historia börjar förstås mycket tidigare än så.

- 1894 hade man 11 648 kronor i fattigvårdsbudget. Med 230 skattebetalare blev det ganska tungt för var och en.

Därför ville kommunen bygga ett fattighus till de många fattighjonen.

- Problemet var att man redan hade stora skulder, på mer än 6 000 kronor och därför inte fick teckna lån utan att först skriva till kungen!

Men med hjälp av kung Oskar fick kommunen 1895 sitt lån på 30 000 kronor, med en återbetalningstid på 30 år och 4 procent i ränta.

Marken fick man köpa av den inte helt okände Roth, som dock hade en del åsikter.

- Han sa att kommunen fick göra vad de ville med marken, men att han personligen inte hade någon förståelse för sådana nymodigheter som fattigvård.

1916 brann Räfsnäs ned.

- Vi vet inte riktigt varför, konstaterade Siv Andersson som dock kunde ge ord åt en teori. En teori som fick stöd av en dam i publiken. Jag vet hur det gick till. Min far var där och han har berättat om hur han blev väckt av att det brann. Det var en man som bodde där, som var halvtokig. Han kallade Räfsnäs för Florens och trodde att det var hans...

Och eftersom det sägs att hus, speciellt de gamla, har en själ, så lyssnade kanske Räfsnäs liksom dagens frukostätare fascinerat till förmiddagens historiska anekdoter...

LENA RELTE

Mer läsning

Annons