Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Solen kom till Ångbåtsudden

Annons

Midsommaraftonens väderprognoser såg dystra ut in i det sista. Stora moln, regn, till och med åska, utlovades så sent som under fredagsmorgonen. Visst skvätte det en droppe eller två under eftermiddagen men när det väl gällde kom till och med solen fram. Tåget med rankan avgick från Gröna torget vid 17-tiden. I täten två välryktade hästar från Orsa ridklubb med sockenklädda ryttarinnor. Efter dem följde spelmän, sockenklädda och alla som ville slå följe mot Ångbåtsudden. När rankan förenades med midsommarstången sken himlen upp och solen tittade fram, till allas förtjusning.

- Tänk det trodde jag aldrig, utbrast fler än en firare.

Det är i år 90:e året som midsommar firas vid Ångbåtsudden och traditionen slår man fasta vid. Tomas Sjööns, som ledde majstångsresningen, efterlyste några stora starka karlar som kunde resa stången. Under ledning av Sjööns började stången sin resa mot skyn. Våmhussidan visade sig vara lite för stark och det svajade en del, men till slut stod midsommarstången stadigt rakt upp. Under tiden gjorde spelmännen sitt för att uppmuntra både stångresare och publik. Programmet fortsatte med Anna-Karin Bengtar som sjöng vackert på Orsamål. Sedan visade barndanslaget upp sina färdigheteter. Det ryckte i benen på många barn när de såg dansen och turligt nog var nästa punkt på programet dans runt midsommarstången. Det blev många ringar kring stången men alla fick plats och Små grodorna, Raketen och de andra lekdanserna fortlöpte i glädjens tecken.

När lekarna och dansen var slut började många speja ut mot Orsasjön. En engelsspråkig turist sa till sin vän.

- What is that, is it a boat? (Vad är det, är det en båt?)

Och en båt var precis vad det var. Orsas egen kyrkrbåt Sturfajt´n närmare bestämt, som anlände med Skattungekören. Kören kom säkert i land och sjöng sånger om sommaren.

Dryga två timmar efter starten, i centrala Orsa, var det 90:e midsommarfirandet över. Charmigast var de små sockenklädda, som lekte och dansade i gräset. Fast folkdräkt är kanske inte den mest lekvänliga klädsel man kan tänka sig, något som en liten pojke gav uttryck för.

- Mamma jag vill ha vanliga kläder, sa gossen och slängde av sig mössan.

SOFIA WESTMAN

Mer läsning

Annons