Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Söderbönan blev bondmora

Annons

Uppväxt i Stockholm, med en realexamen i bagaget och med ett bra kontorsjobb på Nordiska Bokhandeln, såg den då 18-åriga Anne-Margret en semestertripp till Gagnef som en exotisk utflykt.

-Två kamrater hade firat semester på Gästgivaregården Kom-till-måtta och tyckte att jag skulle göra en tur till landet. Andra dagen vid gården samtalade jag med en man, när gästgivaren och hans son Ivar kom hem från en dag på åkern. Mannen sa att Ivar inte brydde sig om fruntimmer, men när vi såg varandra i ögonen sa det bara klick, berättar Anne-Margret.

Hennes veckovistelse på landsbygden skulle komma att bli livslång.

Ett år efter deras första möte var de förlovade och ytterligare ett år senare var de gifta.

-Vi skaffade oss en gård i Hörksvik i Bergslagen och jag fick snabbt lära mig att handmjölka kor och mata flasklamm.

- Så småningom övertog vi Kom-till-måtta gård, där vi höll ett tiotal kor, två tjurar och över hundra får.

- Mina svärföräldrar var fantastiska och jättegulliga. De gav oss allt tänkbart stöd och min svärmor brukade uppmana mig att inte lyssna på Ivar eftersom "det ändå är du som bestämmer", minns 80-åringen med ett leende.

Hon kombinerade lantbruket med att gå handelsskola och Snöå lanthushållsskola.

Under många år jobbade hon på socialkontoret med hemtjänstens administration och vid 49 års ålder tog hon körkort för att klara alla nya arbetsuppgifter.

Under en del av åren i kommunens tjänst var hon också fackbas för SKTF i Gagnef och när hon och maken valde att trappa ned jordbrukandet tog sonen Putte och hans familj över rörelsen.

-Jag har aldrig ångrat mitt val av vare sig boendemiljö eller bonde, säger hon och skänker en tacksamhetens tanke till Ivar, som avled för fem år sedan.

Umgänget med de tre barnen och deras familjer samt vänner värderar hon högt.

Hon är kulturintresserad och medverkade som nioåring i Gustaf Molanders "Intermezzo", där Gösta Ekman och Ingrid Bergman hade "lite" större roller.

För sin insats fick hon ett gage på fem kronor.

Musik och konst är hennes stora intressen.

-Jag har alltid tyckt om att måla, men det är först sedan jag blev pensionär som jag fick ordentligt med tid för det intresset, berättar hon och tillägger att hon fortfarande trivs med tillvaron och tycker att hon haft ett underbart liv.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons