Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialsekreterare köptes ut för 350 000

Annons

Förvaltningschefen Kah Slenning konstaterar att han inte hade hört talas om utköpet då han tillträdde efter att socialsekreteraren slutat.

Enligt förhandlingsuppgörelsen mellan kommunens förhandlingschef Håkan Andersson och ombudsman Tomas Torstensson vid Akademikerförbundet SSR så löstes socialsekreteraren ut med ett engångsbelopp på 261 252 kronor plus sociala avgifter, alltså runt 350 000 kronor.

Den tidigare 1:e socialsekreteraren har nu bytt bransch och återhämtat sig från smällen:

- Problemen på socialen i Ludvika är att politikerna bara lyssnar på de högre tjänstemännen. Därför återupprepas samma sak. Jag är inte ensam om att ha drabbats. Det går att göra en lång lista över socionomer som flyttat från Ludvika kommun.

- Först gick det bra. Jag kom till Ludvika 1999 och Eira Brings ande ekade fortfarande i korridorerna. Det sas att när klappret från hennes klackar hördes så darrade alla. Men man visste var man hade henne. Problemet med den nya ledningen är att man inte vet, det kan bli ris eller ros, helvete eller belöning.

- När jag började i Ludvika höjdes jag till skyarna. Hösten 2001 kom jag med kritik, då började helvetet, psykning på hög nivå. Man började systematiskt att leta efter fel. En dag, den 27 november 2001 så förbjöds jag att gå till min arbetsplats.

I dag ångrar den tidigare socialsekteretaren att hon inte var stark nog att låta tvisten gå till Arbetsdomstolen. Det har varit smärtsamma år av återhämtning med årslång sjukskrivning.

Ryktet fick fötter, när hon sökte nya jobb blev hon först bra bemött med sedan hände det något. En dag fick hon nytt jobb, på en arbetsplats där man kände till missförhållandena på socialen i Ludvika. Men hon lämnade det jobbet för att ägna sig åt något helt annat.

- Jag tycker att skattebetalarna i Ludvika ska veta att det fått punga ut med 350 000 för att lösa ett internt problem, säger den före socialsekreteraren.

Personal på socialen i Ludvika skrev i våras ett protestbrev, inte undertecknat utan anonymt i rädsla för repressalier. Utlösande var att ytterligare en chef, enhetschefen för ungdomsenheten som började i november 2005 snabbt kom på kant och slutade i februari i år.

- Det är obehagligt på jobbet. Man vågar inte säga vad man tycker, det kan sprida sig att man har åsikter om exempelvis hemmaplanslösningarna. Ibland skulle man vilja slå larm men här folk fått sparken så man aktar sig, säger en socionom.

Protestbrevet finns inte diariefört.

- Jag kan inte kommentera detta eftersom man inte vet vad det är för någonting. Det blir alltid interna diskussioner när det blir förändringar. Det är inget ovanligt. Det är allmänt bekant att vi gjort förändringar i ledarskapet, säger förvaltningschefen Kah Slenning.

- Det går inte att hantera anonyma grejor. Man vet inte vad man ska ta på. Den har gått i tuggen har jag en känsla av.

- Det händer inte dagligen men i vart fall någon gång i veckan att det kommer anonyma brev, hot och trakasserier. Så är det i den här branschen, sa förvaltningschefen Kah Slenning i somras när NLT frågade om protestbrevet.

Då pågick länsstyrelsens tillsyn vars rapport för någon vecka sedan publicerades. Socialkonsulent Kerstin Bergman vid länsstyrelsen säger att inget vid deras tillsyn kan bekräfta att personalens rädsla.

BO JOFFER

Mer läsning

Annons