Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sociala bomber med kort stubin

Annons

Nedmonteringen av de samhällsstrukturer som tidigare erbjöd sociala åtgärder för att kompensera fattigdomen, har knuffat miljoner människor till förorter som förvandlades till ghetton för fattiga och vidgat klyftan mellan fattiga och rika i ett samhälle som uppmanar sina invånare till konsumtion.

Francis Fukuyama, författaren till boken "Historiens slut och den sista människan", som utropade nyliberalismens triumftåg över världen som lösningen på allt ont, bekände i en intervju i den argentinska tidningen Clarin att han håller på att revidera sitt arbete. I sin senaste bok, "State building", försvarar han statens uppbyggnad som en av de viktigaste frågorna för världssamfundet, med utgångspunkt från att det är de svaga och misslyckade staterna som orsakar en stor del av de allvarligaste världsproblemen; fattigdom, aids, droger och terrorism. Nyligen upplevde Frankrike ett abrupt uppvaknande som avslöjar att landets mänskliga geografi inte bara är vit, att den inte bara är av många kulörer, utan att den dessutom är fattig och att man har slutat ta detta i beaktande.

Klart är att de svåra levnadsförhållandena, arbetslösheten och desperationen inte räcker för att förklara denna revolt som började i Clichy-sous-Bois och spred sig till andra städer. Man måste gå tillbaka mycket längre i tiden och rekonstruera historien bakom uppkomsten av detta ungdomliga ursinne. Det finns ett problem som är mycket allvarligare än det som kommer av fattigdom; det som beror på identitet.

Det är inte så att dessa unga slits mellan två länder, som till exempel Algeriet och Frankrike, utan att de inte identifierar sig med något av dem. Frankrike är deras land, men Frankrike erkänner dem inte, ger dem ingen plats vid bordet, och detta får dem att känna sig utestängda, försmådda.

Dessa ungdomar är inga utlänningar, inga invandrare. De är fransmän som har kommit till korta med en framtid som grusats av fattigdom, av osunda sociala förhållanden och av en historia som har förvandlats till ett underläge. De är andra klassens fransmän därför att de är barn till invandrare, därför att de inte är helt vita i hyn. Men de har organiserat sig i sin marginalisering genom att ha tappat tron till den stat som har marginaliserat dem.

Knappt fem procent av dessa invandrarbarn lyckas ta sig in på universitetet. De övriga lever i misströstan sedan födseln; några lyckas ta sig fram. De vet att de inte accepteras, att deras bakgrund, deras hudfärg inte ger dem tillträde till högre studier eller till någon yrkeskarriär.

Diskrimineringen, arbetslösheten och marginaliseringen, liksom frånvaron av en politisk vilja till integration, är de element som är förhärskande i dessa länder i den rika världen. Under tiden, räkna med liknande sociala bomber med mycket kort stubin i Tyskland, Holland, Danmark och Sverige.

MIGUEL PEREZ MIGUEL PEREZ ÄR LUDVIKABO, METALLARBETARE OCH FULLMÄKTIGELEDAMOT FÖR VÄNSTERPARTIET I LUDVIKA.

Mer läsning

Annons