Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snaran dras åt - vi orkar inte!

Annons

Detta skapade en extra inkomst och guldkant till familjerna och gav kvinnorna chansen till nya uppgifter och stimulans utanför hemmet. Det var fortfarande frivilligt.

Yrkesarbetande mödrar hade vid den tiden råd att anställa barnflicka och fick ändå pengar över. En familj kunde bo i villa och leva på en arbetarlön, ha bil och åka på semester.

På 60-talet kom kvinnokampen och lönearbete började ses som en nödvändighet för självförverkligande. Det gick dock ända in till 80-talets början att välja. Genom att dra in på onödig konsumtion kunde man klara sig på en lön. Dagis var fortfarande bra med små barngrupper och i skolan fanns resurser och fritidshemmen erbjöd de äldre barnen ett meningsfullt alternativ efter skolan.

Sedan drogs snaran åt, man behövde arbeta två heltider för att överhuvudtaget få tak över huvudet och mat på bordet. Då slog samhället till. Barngrupperna på dagis blev större, klasserna och fritidsgrupperna nästan fördubblades till storlek.

Tempot på arbetsmarknaden ökade markant, människor började bli sjuka av stress. Sömnproblem, oro, depression och utmattningssyndrom blev allt vanligare och sjukskrivningarna sköt i höjden. Även barnen visade symptom.

Då slog samhället till igen. Efter att ha tvingat in människor i en omänsklig och hälsofarlig livssituation som gjorde dem sjuka började man dra in sjukpenningen för de drabbade.

De nya sjukdomstillstånd som vårt omänskliga samhälle framkallat var plötsligt inga sjukdomar. För när regelboken och diagnoserna till de klassiska sjukdomstillstånden formulerades fanns inte det samhälle som skapat de nya problemen och sjukdomstillstånden. Det gamla samhället som möjliggjorde för människor att arbeta mindre gjorde sjukskrivning onödig. Man kunde vila upp sig och komma igen utan sjukpenning. I dag är det omöjligt.

Människors psykiska hälsa försämras och oron för barnens försämrade psykiska hälsa lägger ytterligare sten på börda för deras föräldrar. Barn mår dåligt när föräldrar mår dåligt och föräldrar mår dåligt när barnen far illa, en ond cirkel utan slut.

Nu löser den socialdemokratiska regeringen problemen genom att utförsäkra människor så att de får gå från hem och hus och söka socialhjälp. Pengar till rehabilitering saknas och de åtgärder som kunde satts in på ett tidigt stadium finns inte. Det finns inte metoder i världen att lösa de problem som skapats av den livsstil vi tvingats in i. Hur kan politiker få skapa ett samhälle och sedan inte ta konsekvenserna av det? Alla lösningar på problemet är politiskt inkorrekta. Lösningen heter nämligen minskad arbetstid och valfrihet i barnomsorgen.

Lösningen heter minskat tempo och minskad stress. Lösningen heter omsorg om barnen och familjen. Och varken börsvinster, politikerförmåner eller jämställdhetsmål är viktigare. Det handlar om värdighet. Det handlar om överlevnad. Både för de enskilda människorna och samhället.

KERSTIN BENGTSSON-NOR...N KERSTIN BENGTSSON-NORÉN ÄR KURATOR OCH FYRABARNSMAMMA. HON ARBETAR PÅ FORSSAKLACKSKOLAN I BORLÄNGE SOM KURATOR NÄR HON INTE FAR RUNT PÅ SINA ROCKANDE SÖNERS KONSERTER (MANDO DIAO OCH SUG

Mer läsning

Annons