Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snabbsemester: En fotbollslegend, en junior- pyroman och en apotekare

Annons

Man gör skapliga bilar och rutiga sängar, med nån sorts inbyggt gaffeltruck, i Söping.

Stan heter så i den lokala och livaktiga suomen-seura (Finska föreningen).

Frågan är dock om ett enda namn, åtminstone inom fotbollsvärlden, har gjort staden till ett sånt definitivt begrepp som Kalle Gustafsson, "Köping" Gustafsson.

Han är för evigt inskriven i fotbollshistorien som den förste svensk som gjorde ett landslagsmål.

Året var 1908 och målet betydde kvittering till 1-1 mot självaste Norge. Man kan göra vågen för mindre.

- Jag har hör det där en och annan gång, skrattar Tage Gustafsson, född 1926 och alltså jämngammal med första volvon i Köping.

Tage är son till legendaren "Kalle Köping", ett levande lexikon i Köpings historia, inte minst idrottshistoria. Vi träffade honom i vår jakt på märkvärdigheter i Köping. Inklusive historiska bollsparkare.

I ärlighetens namn är det svårt att hitta ögonvittnen till "Köpings" framfart på Hushagens bollplan och de som minns kvitteringsmålet mot Norge 1908 kan räknas på ena handens tumme. Efter amputation.

Dagens presumtiva fotbollsproffs fräser omkring på EU- mopeder runt torget och har inte en aning om nåt kvitteringsmål mot Norge.

Om de tittade på fusklappen skulle de få besked om att Kalle Gustafsson gjorde 32 A-landslagsmatcher, med 22 mål, mellan 1908-24, han var med i fyra OS, blev svensk mästare 1917 och 1920.

Totalt spelade han 565 matcher och gjorde 423 mål. Av dessa gjorde han 207 mål på 93 matcher för IFK Köping.

Dä du.

Mer än en gång har Tage hört historien om skandalmatchen i Antwerpen 1920.

- Sverige hade vunnit över Grekland med 9-0 och ledarna blev så upprymda så de lät hela laget vara upp och festa hela natten trots att dom skulle möta Holland dagen därpå.

- För säkerhets skull hade Anton Johansson - lika legendarisk köpingsbo även han - tagit ett snack med domaren, som lovade att hjälpa Anton och laget efter bästa förmåga och gultröjorna vann matchen med 5-4.

Förargligt nog hade Anton glömt att berätta för domaren att Holland för dagen spelade i gula tröjor!

Man kan bara ana hur Bärgslagsbladet och annan världspress skulle vinkla den händelsen 2004.

Tage kan också berätta om hur Köping spelade uppe i Sala och alla i kedjan utom "Kalle Köping" hade gjort mål under första halvlek. Givetvis blev det tråkningar i halvtid.

Centern, målspottaren själv hade inte lyckats åstadkomma en enda ynka strut.

- Då tjurade farsan till och gick ut och gjorde tolv (12!) mål i andra halvlek, skrattar Tage.

Dåtidens idealism inom idrotten skulle han gärna se mera av i dag och här nämner han sin far som exempel.

- Under åren 1910-24 som han spelade i Djurgården pendlade han mellan Köping och Stockholm hela tiden. Tågresan bjöd han på, säger Tage.

Nog har "Kalle Köping" och hans bravader satt märken i den lokala bollhistorien.

Ta bara en sån sak som invigningen av nya idrottsplatsen, som förresten numera är granne med gatan Kalle Köpings Väg.

- Då gjorde farsan första målet på den planen, men det var inte så många här hemma som blev glada för det för KIS fick stryk.

- Vid det laget spelade nämligen farsan i motståndarlaget Djurgården som vann med just 1-0, skrattar Tage som också gärna berättar om en annan, betydligt mindre känd, landslagsman från bygden.

- Han hette Hjalmar Lorichs och var född på Valsta gård utanför stan.

1912 togs han ut till landslaget och även till OS-laget, men han utbildade sig till militär och under OS-året var han inblandad i så många militärhemligheter så han fick aldrig tid att spela med.

- Han hann i alla fall med att åstadkomma ett landslagsrekord som jag tror är oöverträffat på landslagsnivå. I en match mot Finland gjorde han en soloraid och satte bollen i mål efter bara elva (11) sekunder.

- Sen gjorde han ytterligare två mål i sin debut, som alltså slutade med hattric, en strålande talang som dock valde att satsa på militär karriär efter den enda landskampen för hans del.

Det finns flera bollkändisar från Köping.

Minns ni Leffe Eriksson, från Köpings IS, sedermera Djugåååårn och landslagsman 49 gånger och ett bollsnille som också blev flerfaldig svensk mästare i bandy med Sirius?

Han var proffs i Frankrike långt innan alla slynglar i division sex började springa omkring med dollartecken i ögonen, i stället för pupiller.

Men Kalle Gustafsson (1888-1960) är nog den stora profilen historiskt sett. Det är inte troligt att apotekaren och kemisten Carl Wilhelm Scheele sparkade boll.

Han blev känd ändå.

Han var verksam här 1775 till sin död 1786 och är idag ihågkommen med eget museum, gator, skolor, torg, apotek och ett lika eget hotell. Utan att vara tvärsäker finns det skäl att anta att man kan bli serverad älgstek med rönnbärsscheele där.

Frågan är dock om inte Köpings mest anonyme kändis (kan man vara det?) är Malakias Andersson.

Killen som hette Malakias Andersson (jo!) brände ner stora delar av stan och fick åtta års tukthus.

Året var 1889 och den lokale pyromanen tände på i en bladning av tjurskallighet och oförstånd.

Det anses inte bevisat att handlingen var ett sätt att hämnas på dom som döpt honom, men det är troligt. Vid valet av föräldrar kan man aldrig vara nog omsorgsfull...

Hur som helst så hände det sig 4 juli den aktuella året, då vår Köpings-Nero var tio år, att en gnista från ett tåg antände ett område nere vid hamnen.

"Hela stan" var på fötter för att uppleva sensationen på nära håll.

Unge Anderssons fromma moder tillhöll dock sin batting bestämt att hålla sig därifrån.

Han fick stanna hemma och passa lillsyrran Hilma och gick miste om hela showen.

Han kunde inte ens följa händelserna i Radio Västmanland.

Nåja, själv är bäste pyroman och Malakais rafsade ihop lite brännbart räsche, tog ett par tändstickor och gjorde sin egen eldsvåda nere på gården.

Det gick onödigt bra, halva stadsbebyggelsen strök med och Malakais fick åtta år på anstalt för det som antagligen var Köpings första "starta eget" av en så ung företagare.

Samtidigt kan händelsen ses som ett generationsmöte mellan Scheele och Andersson. Tack vare att den förstnämnde upptäckte syret, tog sig Malakias´ brasa. Så det kan bli.

Hans egen röst (nåja) berättar om händelsen om man beger sig till Köpings museum.

Gör det.

Köping är inte bara bollsparkare, apotekare och juniorpyromaner för den vetgirige besökaren.

Ni löper ingen risk att svälta här. Det finns 22 matställen.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons