Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smedbys egen mumie

Annons

När Kenneth Karlsson på den gamla gården i Smedby i södra Leksand rev sin trossbotten i ladugården fick han se något märkligt.

En mumifierad katt såg dagens ljus.

- Jag har nyss köpt Gropollasbacken och håller på att renovera. Katten låg under bjälklaget i halm och sågspån och är väl bevarad. Kanske gick den hit för att dö? säger Kenneth.

Katten har krympt och de invärtes organen har för länge sedan torkat ihop. Huvudet har böjts mot svansen. Men i övrigt är den intakt: klor, svans, tassar - till och med några morrhår sticker fram - som om den nyss somnade in.

Frågan är hur länge den har legat så. Hur dog den och vem har ägt den?

På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm lämnar folk in cirka två döda tamdjur om året för observation. Och tamdjur kan ligga mycket länge, om förhållandena är de rätta.

- Ja, det stämmer. Fyndet i Smedby kan vara lika gammalt som gården. Kattmumien kan vara från tio till flera hundra år gammal. Det är svårt att åldersbestämma. Vi har fått in exemplar av den utdöda svartråttan som bland annat hittats i gamla slott. Råttorna var från 1700-talet, säger konservator Peter Nilsson på Naturhistoriska riksmuseet.

Finns det då något värde i fyndet?

- Inte direkt. För byn eller länet kanske. Men att konservera och bevara kattmumien är både kostsamt och svårt. Kol 14-metoden är en dyr process. Vi har inte den tekniken, säger Peter Nilsson.

MATS LINDSTRÖM

Mer läsning

Annons