Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Små taggar får hjälp på traven

Annons

Igelkotten är ett av Sveriges äldsta däggdjur. Den är numera fridlyst eftersom den med början i mitten av 1900-talet höll på att utrotas.

I Grängesberg lever de dock gott, de små krabaterna. Anita Husell är en av eldsjälarna, tillika ordförande i föreningen, som ägnar mycket möda och stort besvär åt att hjälpa djuren.

- Jag har alltid varit tokig i djur och det är en underbar känsla när man får släppa ut dem.

Det första året är det besvärligaste för en liten igelkott. Ute i det fria dör 90 procent av ungarna. Därför behåller föreningen dem den första vintern, för att sedan släppa ut dem sommaren därpå.

- Till helgen släpper vi ut fjolårets kull i Gonäs, Saxdalen, Grangärde och Palahöjden.

Förhoppningen är att stabilisera beståndet i dessa områden, för att sedan utöka antalet platser. Men bara för att de släpps ut på ett ställe, innebär inte att de stannar där.

- Igelkotthannar kan vandra flera mil. Tyvärr gör det att de måste korsa vägar och många blir därför överkörda.

I en stor bur på Anita Husells gård bor fjorton stycken ungar. De allra senast födda kommer från Skansen.

På ryggen har de allihop ett litet märke, endera blått eller rött, för att ange kön. När det är matdags kilar de nyfiket fram till stängslet och kikar ut.

En stor skål med lammnäring sätts fram och efter en kort stunds tvekan börjar de glupskt lapa i sig. Maten får inte förväxlas med mjölk, som är direkt farlig för igelkottarna.

Varje dag äter varje liten unge inte mindre än en burk kattmat. Det gör att kostnaden för att föda upp dem är ganska hög.

- Som tur är har vi fått sponsring både från privatpersoner och företag.

Ytterligare ett sätt att hjälpa igelkottarna i naturen är att ge dem boplatser. Komposthögar duger, men allra bäst är att göra en egen liten låda och fylla med halm. Ingången ska vara tillräckligt liten så att grävlingar inte tar sig in.

De senaste ungarna, fördelade på fyra kullar, kommer under ett års tid att få leva i tryggheten hos föreningens medlemmar. Sedan väntar en osäker frihet även för dem.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons