Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slösa inte olja på att värma bostäder

Annons

Uppvärmning av bostäder får anses vara en legitim energikonsumtion, rent av en förutsättning för överlevnad på våra breddgrader. Att använda el eller ej för uppvärmning av bostäder återfaller därför mest på frågan, vad som är primärenergin för den genererande elen.

Sveriges primärenergi utgörs för närvarande främst av importerade och tyvärr sinande fossila och allt dyrare energitillgångarna olja, fossilgas, kol och torv.

Därtill kommer, som en andra grupp av primärenergi, de inhemska förnyelsebara energikällorna vattenkraft, vindkraft och biobränslen (indirekt solenergi), och som en tredje grupp av primärenergi det metalliska grundämnet uran för användning i kärnkraftsreaktorer.

Med hänsyn till kommande generationers livsvillkor, får uppvärmning av bostäder med olja som primärenergi tveklöst anses vara den mest förkastliga. Att använda jordens värdefullaste och i många fall mest oersättliga naturtillgången råolja till något så trivialt, som uppvärmning av bostäder.

Användandet av uran för uppvärmning av bostäder får anses mindre förkastligt, eftersom uran endast kan användas som primärenergi för uppvärmningsändamål.

Att jordens begränsade tillgångar av olja, fossilgas och kol kommer att vara slut om 40, 60 respektive 200 år, med nuvarande förbrukning, påpekar Lindholm mera i förbigående. Däremot som något av en hotbild hävdar Lindholm, att uran som primärenergi med nuvarande förbrukning kommer att räcka i endast 260 år (70 år är andra siffror som nämnts).

Uran utvinns för närvarande till alla delar genom gruvdrift huvudsakligen i dagbrott. Jordens kända urantillgångar är definierade som uran, som kan brytas till en kostnad av högst 130 USD per kilo anrikat uran. Jag dristar mig påstå att skulle gränsen dubbleras: uran som kan utvinnas till högst 260 USD, så skulle jordens urantillgångar mångfaldigas.

Då skulle även Sveriges uran i Billingens alunskiffer, liksom i torv från flera av våra torvmossar, kunna exploateras med god lönsamhet. Sverige skulle då vara självförsörjande på uran till mångfalt fler än dagens tolv kärnkraftsreaktorer för vida mer än 260 år framöver, vill jag hävda.

Folkpartiet ser med största ansvar på Sveriges elförsörjning då maximal förbrukning föreligger; när vinternattens köld är hård och mörkret kring oss står. En "black out" i elförsörjningen då skulle få allvarliga konsekvenser för liv och egendom. Då skulle inte ens värmeverk vara till någon hjälp, eftersom pumparna som transporterar värmen från värmeverket ut till konsumenterna skulle stå stilla.

Miljöpartiet befinner sig för närvarande i form av samarbetsparti med regeringspartiet i en unik situation ifråga om möjlighet att påverka landets framtida energiförsörjning. Det är bara att konstatera, att detta miljöpartiets inflytande på den förda politiken mest inriktas på att införa tullavgifter i Stockholm jämte att få en kustnära järnväg till Kalix. Ifråga om energipolitik är det mest frågan om destruktion av befintliga, väl fungerande kärnkraftverk och utan tillstymmelse till annat än önsketänkande för vad de ska ersättas med. Ty tillgång av billig energi är ett livsvillkor för Sveriges överlevnad som en välfärdsnation.

Folkpartiet å sin sida har som målsättning för sin energipolitik i första hand att Sveriges beroende av olja, som primärenergi för uppvärmningsändamål ska elimineras, för att i brist på något annat och bättre ersättas av uran. Detta av främst ekonomiska men även av miljömässiga skäl.

OLLE NELSON

Mer läsning

Annons