Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skygglappar försvårar energifrågans lösning

Annons

Energibehovet per producerad enhet i industrin har minskat drastiskt under den senaste 25-årsperioden men elanvändningen är oförändrad och det är användningen av fossila bränslen som mer än halverats.

Vår import av olja och oljeprodukter har halverats sedan 1975 trots att fordonstrafiken har ökat kraftigt. Att vi ska spara på energi är en självklarhet.

Vår industri är beroende av råvaran elkraft. Ska vi till exempel få ut fördelarna av vår svenska skogs långsamväxande fiber krävs processer med el till exempel tidningspapper och kartong. All framställning av elenergi har mer eller mindre miljöpåverkan.

Det har gjorts ett antal mycket ambitiösa livscykelanalyser under senare år. Den mest relevanta för Europa är den så kallade ExternE-studien (ett EU-projekt som pågått sedan 1991), som i möjligaste mån tar med alla parametrar från gruvbrytning till avvecklad kraftverk. Sammantaget visar studien att de tre mest miljövänliga sätten att producera el på är vattenkraft, vindkraft och kärnkraft (merkostnaden för samhället är mellan 0,5 till 2 öre/kWh) i en mellangrupp placerar sig biobränsle och gasbaserad produktion (cirka 5-10 öre/kWh , något beroende på om koldioxid belastas mycket eller lite) och i särklass sämst är kol och olja (mellan 15-50 öre/kWh)

Att Göran Bryntse (debattinlägg den 30 april) vill öka vattenkraften från dagens 65 TWh till 75 TWh är alltså en riktig åtgärd och ungefär vad som är möjligt i de redan utbyggda älvarna. Liksom flera debattörer delar jag uppfattningen att vi ej ska bygga ut i de orörda älvarna då redan det första kraftverket i en älv förstör älven ekologiskt.

När det gäller kraftbalansen i Sverige är vi i dag nettoimportör av el under ett normalt vattenår. Samma sak gäller för Norge och Finland.

I Norden är det endast Danmark som har ett överskott i form av kolbaserad kondenskraft. Störst underskott har Finland, vilket kanske förklarar deras beslut att bygga en femte stor, modern kärnkraftsreaktor.

Vindkraften i alla länder är subventionerad men med dagens elcertifikatspriser är mellanstorleken inte ointressant rent kommersiellt men vindkraft kan aldrig bli annat än en marginell men väl så viktig källa.

I dag står vindkraften för 0,7 TWh av vårt behov kring 150 TWh per år (0,5 procent). Även biobränslena är en begränsad resurs och även om det finns ytterligare vissa resurser i landet har vi i dag en stor import, som är möjlig på grund av de kraftiga skattesubventionerna.

Energifrågan är mycket komplex och svår och det bästa vore att ta sig an problematiken utan skygglappar och sträva efter minsta möjliga miljöpåverkan.

Samtidigt behöver vi tillgång till elenergi till konkurrenskraftiga priser om vi ska bevara och utveckla vår basindustri och därmed även vårt svenska välstånd på ett rimligt sätt.

CHRISTER SJÖLIN

Mer läsning

Annons