Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skyddsjakt på varg självklarhet

Annons

Jag har tidigare kommenterat den enligt mitt tycke orimliga lagstiftningen om rätten att skydda sig och sin egendom mot rovdjur. En lagstiftning som möjligen kan sägas karaktäriseras av att människan är mindre värd än våra rovdjur, vilket bland annat speglas i domstolsavgöranden då rovdjur dödats, och i mål om misshandel.

Det är ingen överdrift att säga att misshandel inte med automatik medför fängelse. Vid dödande av rovdjur, är det vid fällande dom mer regel än undantag att det utdöms ett kännbart fängelsestraff, och ofta längre än vid misshandel.

Är detta rimligt? Är en sådan politik förankrad i det svenska samhället? Eller är det så att ett antal politiker och byråkrater, i Stockholm, styr och ställer och låter sin personliga uppfattning prägla den politik vi andra måste leva efter?

Frågan om vargens vara eller inte vara i södra Norrland är i denna stund särskilt aktuell, och jag tänker då på det faktum att vargen uppenbarligen är på väg att ytterligare etablera sig.

Våra lokala politiker är märkbart tysta i björnfrågan, och än tystare beträffande den allt vanligare förekomsten av varg. Lever våra politiker i en annan värld än de småbarnsföräldrar som inte vågar ha sina barn ute i byarna? Eller de som blir av med sina hundar eller andra husdjur? Eller önskar våra politiker att den djupt rotade jaktkulturen med lös hund efter älg skall upphöra, såsom skett på flera håll söderut.

Jag tror inte det, utan det är mer en fråga om att de inte insett problemet. Självfallet måste de områden som har varg ges rätt till skyddsjakt. Det borde vara en självklarhet att människan får skydda sig själv och sin egendom, och lika självklart att antalet vargar decimeras så att olägenheterna för invånarna upphör, och samma sak gäller för övrigt den redan överetablerade björnstammen i bland annat norra Dalarna

Förekomst av varg i Sverige är, sett i ett 1900-tals perspektiv, en ny företeelse, och frågan kan faktiskt ställas varför det är så angeläget att etablera en djurart som så länge varit borta.

Jag förutsätter att tidigare generationer hade sina skäl till att hålla vargstammen kort, och dessa skäl är knappast mindre i ett modernt samhälle. Vargen är på intet sätt, i ett globalt perspektiv, utrotningshotad, och det är ingen självklarhet att vargen skall återinsättas i områden där den under lång tid varit borta.

Det är min fasta övertygelse att en majoritet av den befolkning som bor inom det etablerade vargområdet, inte skulle acceptera varg om de fick välja, och jag vågar också gissa att majoriteten av den svenska befolkningen är av samma uppfattning. Men detta till trots så får vi inte vår vilja igenom.

Självfallet skall avgörande vikt läggas vid den lokala befolkningens önskemål. Uppenbarligen är det andra intressen än befolkningens, som styr utvecklingen, och tydligen har dessa intressen ett mycket stort inflytande.

Jag antar att ett antal "vargkramare" kommer att svara mig, och påstå att en majoritet av befolkningen tycker att etableringen av varg är bra. Vem har rätt?

Det finns faktiskt en möjlighet att en gång för alla besvara denna fråga. Låt respektive kommuns invånare i folkomröstning säga sin mening. Precis på samma sätt som har skett i flera kommuner beträffande lagring av kärnbränsle. Det är till och med så att en kommuns invånare kan tvinga fram en folkomröstning. Om fem procent av de röstberättigade i kommunen kräver en folkomröstning i någon fråga, så är kommunen skyldig att ta upp frågan.

HÅKAN MÜNTZING

Mer läsning

Annons