Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrivelser nådde inte kyrkan

Annons

Miljöbalkens införande medförde att markägare kan bli ansvarig för såväl undersökning och saneringsåtgärder om fastigheten köpts efter 31 december 1998.

Men till kategorin "miljöfarlig verksamhet " räknas även förvaring av miljögifter, som gammal sligsand innehållande tungmetaller.

Och den som förvarar sligsand på sin mark betraktas därmed som "verksamhetsutövare", oavsett om det var decennier sedan gruvan drevs av någon annan.

Den lagtolkningen anser länsstyrelsens miljövårdsenhet vara utredd i ett PM som daterats den 21 april i år.

Den ansvariga markägaren i PM:et var Västerås stifts Prästlönetillgångar (tidigare Egendomsförvaltningen).

Redan i januari deklarerade dock Åsa Tham, 1:e stiftsjägmästare, att kyrkan inte tänker lägga pengar på saneringen.

Det är en statlig angelägenhet ansåg hon, eftersom det är ett statligt bolag - Statsgruvor - som stått för gruvdriften.

Under våren har ett flertal telefonkonferenser mellan miljömyndigheterna ägt rum. Möjligheten att sanera övriga mindre områden kring Silfhyttan och låta staten och kyrkan processa om ansvaret för Stollbergsmagasinet har diskuterats.

Under den senaste tiden har dock Stollberg bedömts som den lämpligaste platsen för gruvgifterna.

Därmed har också kyrkans roll i diskussionen blivit nödvändig. Länsstyrelsen och miljöskyddet i Smedjebacken skickade därför varsitt brev till Prästlönetillgångar.

Bo Jernberg efterlyste ett yttrande till senast den 25 maj för att den kyrkliga åsikten skulle kunna tas med vid den senaste telefonkonferens som ägde rum i tisdags, den 1 juni.

Men hos Prästlönetillgångar deklareras att breven aldrig kommit fram.

- Det beskedet har i varje fall jag fått, säger Per-Åke Hermansson vid stiftet som ersätter Åsa Thams under hennes utlandsvistelse.

Han tillägger samtidigt att kyrkans ståndpunkt står fast, Prästlönetillgångar ska inte lägga pengar på saneringen eftersom det är staten som har ansvaret.

Kyrkan behöver dock inte nödvändigtvis betala i kontanta medel.

- Som jag förstått kan insatsen bestå i exempelvis mark eller övertäckningsmaterial.

Fortsättning lär följa, och Per-Åke Hermansson tror att ett fysiskt sammanträffande mellan parterna kan ske för semestrarna.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons