Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrämmande galenskap

Annons

Tre texter av Selma Lagerlöf, har blivit till Spökhistorier och galenskap. Ett stycke teater som kan spelas nästan vart som helst.

Hélène Ohlsson berättar om hur hon träffade några samiska skådespelare, under en turné med Riksteatern. De hade mängder av historier som de kunde spela upp utan förberedelser, utan krånglig scenografi. Hélène blev helt enkelt lite avundsjuk.

Hon började öva in Selma Lagerlöfs Dovrehäxan, en förlaga till Gösta Berlings saga.

- Sedan fyllde jag på med Gammal fäbodsägen och Spökhanden.

Hélène säger att de tre texterna har en övernaturlig dimension. Och finns det ingen galen person från början, så blir någon galen mot slutet.

Ganska många har hunnit se föreställningen vid det här laget.

- Jag har spelat den till och från i fem år, berättar hon.

Nu är det mer sporadiskt, eftersom hon håller på att regissera Martinssons på Dalateatern. Den handlar förstås om författarparet Moa och Harry.

- De sista åren har jag faktiskt varit mycket i Dalarna, säger Hélène som annars bor i Stockholm.

Sedan klär hon på sig förkläde och sjalett, för att bli valljänta. Genom små förändringar i kroppshållningen, kliver hon in och ut i de olika rollerna.

Rövaren som får het vassle i ansiktet, bonden med överläppen full av snus, den giriga häxan och grevinnan som attackeras av skator.

Hon mimar sig igenom snårskog och oväder. Rösten blir en knarrande ljudeffekt.

Spelet mellan den sansade doktorn och hans hysteriska, blivande hustru får avsluta den sällsamma kvällen i herrgården. Publiken är nöjd och applåderar länge åt de kusliga historierna. Spökstämning, inte minst med tanke på Emerentias förbannade kryckor, som står i vindsrummet ovanför. Det är ingen som törs flytta på dem. För då ska herrgården brinna ner.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons