Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skomakaren som blev vid sin läst

Annons

I en tid (1980-talet) då de flesta började gå i fotsvettsbefrämjande joggingskor låg skomakaryrket illa till. Köp, slit och släng var dagens lösen.

Pligg och becktråd fick allt mindre åtgång, men skomakar´n blev en rackare på att göra nyckelkopior.

Utvecklingen hade dragit iväg i en helt annan riktning än den man såg när man var till sin barndoms skomakare, Påkbo-Elis och Hästbergs August, för att få ett fotbollsläder ihopsytt.

I dag - 2002 - har Anders och hans Mona passerat den yrkesmässiga gräns som gick just vid dessa fotbollsläder.

Men visst kan Anders fortfarande smöja till en becktråd på rätt vis. Det såg pappa till.

- Det händer ibland att det kommer nån in och frågar om jag kan den konsten. Ofta är det äldre människor som frågar.

När det sen visar sig att jag behärskar konsten så kryper det fram att de bara ville testa om jag var "riktig" skomakare, enligt deras uppfattning, skrattar Anders.

Frånsett kortare yrkesmässiga utvikningar har Anders varit skomakare hela sitt vuxna liv.

1986 blev Anders och hans Mona egna företagare. Torsdagen 1 oktober om man ska vara petnoga.

Det var under den tiden då ital-ienska engångsskor hade slagit igenom definitivt hos allmänheten.

En och annan ruskade betänksamt på huvudet, men Anders lät sig inte förskräckas.

Ungefär när kollegorna/konkurrenterna Martinsson och Fredriksson definitivt hade tröttnat på krisbranschen och ställde undan lästen drog unge Björkman i gång med friskt humör och obultade tummar.

På den vägen är det.

Nu har dock branschen bytt ansikte ordentligt. Dagens skomakare - åtminstone den som fortfarande är en smula "byskomakare" - har blivit något av tusenkonstnärer. Serviceandan kräver att man ska kunna byta blixtlås i jeans och skinnjackor, fixa till en skadad bilklädsel eller en "limpa" på MC:n.

Anders är värre än så. Han har blivit serviceman åt självaste IKEA.

När folket i Dalarna får hem en skinnmöbel som, av någon anledning, är i behov av service och makeup så är det Björkman i Ludvika som får det uppdraget, uppbackad av skinnleverantörer och andra som har nödigt materiel.

- Skomakarna i storstadsregionerna är förvånade. De skulle aldrig befatta sig med annat än skor.

Gör de det så handlar det om ett rejält nerköp inför hantverks-kollegerna, säger Anders.

Han noterar också en svängning i branschen sen den tid när han själv började och det var på väg mot mera plast, än läder och skinn, i skomakarverksta´n.

- Folk har mer och mer kommit till insikt om att det lönar sig med kvalité, att satsa på en sko som det är mening med att kosta på en renovering av.

- Visst är det mycket plast och konstiga material med i bilden numera, men vi har lärt oss tekniken att reparera även såna produkter, säger han,

Men visst har han sett en hel del av utvecklingen inom branschen och han försöker hålla pappa Arnes yrkestradition vid liv, den som han lärde sig som springpojke hos skomakarbröder-na hemma i Färnäs.

Hustrun Mona, som numera är mera aktiv än någonsin i firman, har fått användning för sina erfarenheter från sitt tidigare jobb inom vården. Hon vet vad slitna fötter har för inverkan på humör och arbetsprestation.

Alltså har hon lärt sig att fixa till fotvänliga skor, slipa in specialinlägg och annat fotvänligt. Efter 20 år bytte hon sköljrum och blodprovstagning mot ortopedi i den gemensamma firman, inget nerköp för hennes del eftersom hon för länge sen har insett kopplingen sköna fötter - välbefinnande.

- Jag har ju fördelen att ha "läromästaren" på ett par meter håll och det känns tryggt, låter hon förstå.

Egentligen är de flesta skor fel utformade från början, menar hon. De verkar vara gjorda av någon som tror att folk har stortårna mitt fram, men sanningen är den att två människor inte har identiskt lika skapade fötter. Mycket få, om ens någon, tandtekniker sätter in identiskt lika garnityr på sina kunder...

Det är ord som värmer en Fet Redaktör som linkande sig fram genom stora delar av 50-talet med ömmande fötter, skapade av dåtidens "myggjagare".

Björkmans ömmar för våra fötter!

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons