Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolbarnens ångest

Annons

Läser med sorg artikeln i MT den 3 juni angående våra skolbarns depressioner och ångest.

Där beskrivs hur barn har svårt med sin planering, de kan inte koncentrera sig, med mera. Detta är precis vad jag ser dagligen i mitt arbete som lärare på de senare stadierna. Artikeln gäller bara de barn som har det allra svårast på skalan, men vi som arbetar med barnen ser även detta hos alltför många elever.

Barnen i dag har svårare att fokusera sig på vad som ska göras, detta beror till viss del på att livet utanför skolan ser ut som det gör idag. Skolan är en klar spegling av samhället.

Tänk er själv en elev som kommer från de lägre skolåren upp till årskurs sju. Han/hon kommer från en huvudlärare - ett klassrum där alla böcker och pennor finns. Eleven kommer så till sjuan - tolv till fjorton olika ämnen, många olika lärare. Detta är väldigt svårt, även för de elever som inte har tidigare problem.

Nu invänder en del att så har det ju alltid varit. Förvisso, men tempot i samhället var inte så uppskruvat då som idag, vilket påverkade gårdagens elever.

Jag tror att en bra början för att få till en skola som elever kan trivas i och inte känna ångest inför, är att man gör mindre klasser. I en klass med färre elever kan läraren hinna med att se hur de flesta mår. Man kan få till mycket lugnare undervisningssituationer, eleverna lär sig mer och läraren kan pusha på de elever som behöver den där extra puffen. Oftast är det de senare som ger upp i dagens skolform och till följd därav, blir deprimerade över att inte duga till. De tillbringar tre år på högstadiet utan att i princip lära sig något.

Jag gratulerar Älvdalen som har så framsynta skolledare som inför klasser med 15 elever i till höstterminen. Jag tror mig kunna lova att studieresultaten kommer att öka och till följd därav elever som känner "Yes - jag klarade det!"

LÄRARE 4-9

Mer läsning

Annons