Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skogsarbetare överfölls av björn

Annons

Ingen av de tre skogsarbetarna hade vetskap om att det fanns ett björnide på skogsskiftet. Under de tre dagarna hade de röjt ett område på cirka 400 meter i omkrets från idet, och även röjt på idets baksida utan att se ingången.

- När allt var klart, gick jag och Jakob tillsammans mot rastkojan. Jon var lite längre bort på en ås och genade mot kojan, berättar Örjan.

Jakob gick först och fick syn på något på åtta - tio meters håll, som han misstänkte var ett ide. När han stannade för att se efter närmare, kom björnen utrusande.

- Den sprang först rakt mot Jakob. Vi skrek allt vad vi orkade båda två och Jakob värjde sig. På någon meters håll från Jakob tvärvände björnen och riktade in sig på mig, berättar Örjan.

När björnen attackerade, så flimrade en tanke genom Örjans huvud på orsabon Räv-Per Andersson som blev björnbiten i höstas.

- När björnen var ett par meter från mig, så slog den med ramen och jag var övertygad att den skulle slå ner mig. Jag kände att jag måste göra någonting och valde att kasta röjsågen mot den.

- Tydligen gav det effekt. Jag sprang åt ett håll och björnen åt ett annat.

Fortfarande ligger röjsågen kvar utanför idet. Både polisen och länsstyrelsen vill att Örjan avvaktar med att hämta sågen.

- Björnen som attackerade oss var fullvuxen, men ändå inte särskilt stor, säger Örjan.

- Förmodligen var det en hona som kom utrusande och att det fanns ungar i idet. Efter attacken ringde vi till Sven Brunberg, fältansvarig för björnforskningsprojektet, och han berättade att projektets märkta honor med årsungar fortfarande är kvar i idet. Han kunde också berätta att den här björnen inte var märkt.

I dag har Örjan inga problem att tänka tillbaka på björnattacken, men han erkänner att han var skakis direkt efteråt.

- Jaktmotståndare brukar ju säga att det bara är folk med gevär och hund som blir attackerade. Det här visar något helt annat. Det är istället på sin plats att varna alla för att gå fram till ett ide. Honorna ligger kvar länge med sina ungar och man vet aldrig om idet är tomt eller inte.

BÖRJE LINDH

Mer läsning

Annons