Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skinnaränget är Orsas senaste naturreservat

Annons

Skinnaränget är ett hundra hektar stort område längs Enån, som i stort sett är opåverkat av avverkningar under modern tid.

Sedan 1999 har området kunnat lösas in genom medel från Naturvårdsverket och nu har Länsstyrelsen i Dalarna fattat beslut i reservatsfrågan.

Skinnaränget är en sammanhängande gammelskog, med grova tallar och sumpskog längs Enån. Den innehåller också en del rara svampar och lavar.

Människor ska stimuleras att besöka besöka området och för att de ska få största utbyte av Skinnaränget föreslår länsstyrelsen att alternativa stigar märks ut genom området, en spång byggs över Enån och att informationstavlor placeras ut på lämpliga platser.

Den sammanhängande gammelskogen är till stora delar oskött i modern tid och detta bildar grunden för naturvärdet.

I nordöstra hörnet längs Enån, finns en liten åsrygg med inslag av grova tallar. Sumpskogarna utmed Enån hyser trögvuxen gran och ett viktigt inslag är grovtallar, grovgranar, lövträd, lövbuskar och enbuskar.

Förutom skogen, har också myrarna och de gamla våtslåtter-ängarna biologiska värden. Detsamma gäller Enån och Kvarnbäcken, som sakta flyter fram och präglar hela reservatet.

Flera gamla slåttermyrar i området har bildat egna fastigheter och bär ännu de gamla namnen som Gärtänget, Säbbenarvsänget och Åränget. En källa springer fram vid Långängets västra spets.

Bland exklusivare arter i reservatet kan nämnas rynkskinn, stjärntagging och doftskinn samt även utter och kung Karls spira.

Vid tidigare reservatsbildningar i Orsa har det uppstått konflikt med jägarintressen, eftersom inskränkningar i jakten har skrivits in i beslutet.

Några sådana begränsningar finns inte i beslutet för Skinnaränget, utan där sägs i stället uttryckligen att det är tillåtet att använda fordon för att transportera bort större jaktbyten.

LARS-ERIK KLOCKAR

Mer läsning

Annons