Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skillnaden är total

Annons

Det var 1982 som Lars Lundberg blev erbjuden sitt första jobb inom FN.

- Min far arbetade åt dem när jag var liten, och jag växte upp i Mellanöstern, berättar han.

- Att arbeta internationellt har därför alltid lockat mig, och när jag väl fick chansen kunde jag inte motstå den.

Efter uppdraget på Cypern har det blivit fler turer, både österut och söderut. Bland annat har Lars haft uppdrag i Kashmir, Somalia, Rwanda-Zaire och Kosovo.

Det var under hans tjänstgöring som medicinsk koordinator i Kosovo under 2000 och 2001 som han fick förfrågan om att åka till Eritrea, och i november 2001 bar det av.

- Jag är medicinskt ansvarig för minröjningsarbetet, vilket innebär att jag ibland är ute i fält, och ibland arbetar med att utbilda människor inom sjukvårdsområdet.

- Programmet är initierat av FN, och har till uppgift att röja landet från minor. Efter oroligheterna mellan Eritrea och Etiopien är landet ett av de största problemområdena vad gäller minor.

I programmet ingår en grupp på sex internationella rådgivare, och en grupp på 400 inhemska personer.

Räddningsverket står för en del av programmets utrustning, och Lars är anställd av SIDA.

- Tanken är att vi ska bygga lokal kapacitet för att komma tillrätta med minproblemen.

Hittills har 350 personer utbildats i akut sjukvård. Tanken är att de, när minröjningsarbetet är över, ska kunna arbeta inom den vanliga sjukvården.

Två av dem som ingår i programmet är Hagossa Abraha och Asfaha Brhane. Just nu och hela augusti ut befinner de sig i Ludvika, för att se hur den svenska vården fungerar.

Målet är att Asfaha, efter att Lars åkt hem 2006, ska kunna ta över rollen som medicinskt ansvarig.

- Då är det viktigt att han har insikt i hur det fungerar på andra platser, för att kunna sätta upp mål att styra verksamheten mot.

Kurserna som de två ska gå på olika platser i Landstinget Dalarna är Medicinsk koordinering vid minröjning och Instruktörskurs för psykologisk krishantering. När NLT träffade dem hade de just spenderat en förmiddag vid ambulansen i Ludvika.

- Det var väldigt intressant, och vi ser särskilt skillnader i hur tekniskt utrustade ambulanserna är, berättade Hagossa.

- Om vi hade sådana här resurser skulle vi kunna arbeta mer effektivt.

Och kanske är hjälpen på väg.

- Jag jagar ständigt sponsorer till projektet, och nu verkar det som om vi kan få två terrängbilsambulanser från en hjälpmedelscentral i Sverige, säger Lars.

Just bristen på utrustning är också en av de stora skillnaderna han ser mellan att arbeta i Sverige och Eritrea.

- Till exempel har vi en respirator till hela befolkningen - 3,5 miljoner innevånare.

Å andra sidan känner han sig privilegierad att få arbeta utomlands.

- Mitt jobb hemma i Ludvika är visserligen toppen, och arbetskamraterna är bra, men neddragningarna inom den svenska sjukvården gör sig ständigt påminda.

- Att få vara i Eritrea och bygga upp någonting, i stället för att drabbas av ständiga neddragningar, känns positivt.

- Jag lider med all personal inom den svenska hälso- och sjukvården, som ständigt känner att deras existens är hotad.

Han menar att jobbet i Eritrea har gjort honom mer flexibel, ödmjuk och öppen för förändringar.

- Det skulle vara bra för många att se hur annorlunda det fungerar i ett krigshärjat land som Eritrea, konstaterar han.

- Jag är väldigt tacksam gentemot ambulanssjukvården i Dalarna, som lät två ambulanssjukvårdare komma med på besök förra året i september.

Han tycktes också vara nöjd med att hans två kollegor från Eritrea fått chansen att besöka Ludvika.

- Det betyder lika mycket för dem som för mig och alla mina kollegor här som får möjligheten att träffa dem, avslutade han.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons