Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skeri Jannes Aronsson

Annons

Med stor glädje och respekt minns jag Skeri Johannes Aronsson. Han blev alltid tilltalad och omtalad med den kortare dalformen Jannes.

Han lyckades utan ansträngning bevara gosselynnet in i det sista, vilket vi kunde konstatera när vi var tillsammans med honom i olika sammanhang. Många med mig minns Jannes som den livfulle berättaren.

Han berättade gärna och detaljrikt om sina upplevelser i yngre dagar, t ex i studiesammankomsterna hos Anna Bogg i Öna. Med stort intresse deltog han dessförinnan regelbundet i östnorsmålsstämmorna i Östnors bygdegård där hans åtta år yngre bror Anders ledde genomgången och förklaringen av gamla ord i byns mål.

Med berättelser och fotografier bidrog Jannes till det omväxlande innehållet i Öna byalags skriftserie som utkom med tio band under åren 1985-1999.

Till arbetsgruppens veteraner, som alla lämnat jordelivet, hörde också böckernas huvudförfattare Anna Bogg samt Kerstin Rombin och Oscar Wallin.

I boken ³Minnen från by, fäbod och skola" (utgiven 1988) berättar Jannes om sin uppväxt i föräldrarnas lägenhet i Gutgården i Östnor, under ganska stökiga förhållanden, beroende på de ungkarlar som bebodde övre våningen. I Gutgården föddes Jannes den 4 oktober 1898 som den fjärde i syskonskaran. Han nämner med saknad sin tre år yngre bror Oskar som dog endast 20 år gammal.

Ett visst ansvar vilade på Jannes fyra år äldre syster Anna. Jannes berättar också om flyttningen till nybygget ³nordiendan". Han uttrycker stor beundran för sin mors tålamod.

Jannes beskriver även difterins härjningar i familjen. Skildringarna av besöken hos doktor Eriksson har sina poänger. I skogen högg Jannes ³i lag" med sin två år äldre bror Erik. Han fick också vara med och plantera skog.

Den läxa från skoltiden som Jannes minns bäst är den han fick genom gräsbranden i närheten av Kråkbergs folkskola 1912.

Tallkottplockning kunde inbringa en viss förtjänst för den tidens pojkar. Läraren Olov Sandback var uppköpare och betalade 4 öre per liter.

Jannes var vig som en ekorre och kunde lätt förflytta sig från tall till tall utan markkänning.

Boken ³Värt att minnas" (utg 1995) innehåller en notis från vårfloden 1860 som härrör från Jannes, via hans mormor Krång Anna Larsdotter (som blev 99 år gammal), och en notis från vårfloden 1916, utifrån en 80-årsintervju med Jannes i Mora Tidning. (Anm: Också i samband med sina övriga högtidsdagar har Jannes uppmärksammats i lokaltidningen.)

I boken ³Minnen från skog och älv" (utg 1997) finns ett avsnitt om timmerhuggning 1920-21 som bygger på en intervju med Jannes. Där berör han även vårfloden 1920 och dess konsekvenser. En episod som fastnade i Jannes och hans bror Eriks minne var när en tall föll i oväntad riktning och krossade deras kaffepanna.

Några år senare återfann Jannes locket i samband med blåbärsplockning.

De inspelningar som finns bevarade med Jannes Aronssons röst bör också kunna omvandlas till skriftliga berättelser.

Den stora åldersskillnaden mellan Jannes och mig utgjorde inget hinder för vårt umgänge.

Samvaron med honom och övriga hembygdsentusiaster i framförallt Öna och Östnor tillhör mina bästa minnen från tiden som lärare och präst i Mora.

Att ha fått lära känna en tre seklers man som Skeri Jannes Aronsson är ett stort privilegium.

DAVID TERMÉN

Mer läsning

Annons